Glada naturminnen


Hej Alla!
Morgonens soluppgång.
Vår promenad var blåsig, mulen men skön ändå. Både mitt sällskap och jag kollade in lite fåglar omkring oss.


Vi såg en gröngöling (grön hackspett) som snabbt flög till ett träd och klängde sig fast där, kanske för att själv inta sin frukost. Jag är ingen fågelkännare så ni som har större kunskap kanske kan rätta mig om den heter något annat.


Naturligtvis fanns det koltrastar som dök upp flera gånger under promenaden.
Koltrasten är väl värd titeln "Sveriges Nationalfågel" och den fantastiska melodiska sången som hannen framför högljutt är så fin.

Tänk er en vårvarm kväll i tystnaden och sitta och lyssna på den när den sjunger i trädgård och skog är väl lika bra som att lyssna på musik på en radio.
För mig är det lyriskt.


Då minns jag alla stilla vårkvällar som barn ute i naturen med min far som var en naturmänniska ut i fingerspetsarna som tog mig med om kvällarna när det var högvatten upp i beteshagarna där gäddorna slog och vi hörde koltrastens sång också och även sjöfåglar som sjöng för varandra över de våtlagda ängarna. De riktigt ekade runt om oss i den stilla vårkvällen.
Där stod vi andäktigt och tittade om möjligtvis någon gädda började närma sig de nät som var utlagda i vassen. Det var mer spännande än en deckare.

Varje slag som en fisk gjorde i vattnet så tänkte man och hoppades att den skulle simma mot näten, det kunde ju bli något att bära hem och jag var så stolt då.

Min far hade med sig långa s k sjöstövlar som han klev i och gick ut i på ängen eller i vassen för att vittja.
Jag minns jag klev på tuvorna så långt jag kunde för att få komma så nära som möjligt när pappa vittjade.


TREVLIG SÖNDAG !!


















Kommentarer