Skördefest

Yxnerums hembygdsförenings skördefest i år

Här i Salfvedal kan man sommartid bl.a. dricka kaffe fruntimmersveckan, gå på loppis, se utomhusteater och delta i midsommarfirande. Under Borkhultsdagen som hålls varje år i augusti kan man här äta och köpa hemlagad ostkaka. På hösten ordnas skördefest och vintertid julstökas det och hålls julmarknad (se mer under aktiviteter).

Borkhults historia kan sägas börja i och med att egendomen tillföll general Jakob Burenskiöld och det av honom 1726 instiftade fideikommisset. 

Då den förste fideikommissarien saknade arvinge 

övergick fideikommisset till dottern Maria Johanna gift 

med generalmajor Klaus Filip von Schwerin. Borkhult 

stannade i Schwerinska släkten till 1878 då den driftige 

Adolf Henning von Schwerin dog barnlös.

Egendomen övergick då till släkten Theorell. 

Efter Sven Theorells död 1978 upplöstes fideikommisset. Som mest bestod markerna av 16 000 hektar, 

men hade i slutet av 1930-talet krympt till 900 hektar 

och omfattar idag 1000 ha. 

Markerna ägs av Fredriksnäs Säteri AB och själva 

herrgårds-byggnaden är idag privatägd.

Platsen Salfvedal där föreningens hembygdsgård ligger är känd som gästgiveri och hästskjutshåll sedan slutet av 1700-talet. Där fanns fyra hästar och vid behov hämtades reservhästar hos närboende bönder. Gästgivaren skulle också hålla med en vagn, två kärror, tre slädar och fyra ridsadlar. Det serverades mat och logi utgjordes av en sovsal med sju väggfasta bänkar.

Man möttes av glada spelemän som bjöd på underhållning på samma gång som besökare gick omkring och tittade på loppisprylar och handlade hantverk m m

ÖSTERGÖTLANDS UTLÄNDSKA HÖRN

Många besökare i trakten förvånas över de märkliga namnen på även de minsta torpställena: Algir, Antwerpen, Athen, Berlin, Brienz, Dennewitz, Dresden, Gotha, Genf, Frankfurt, Innsbruck, Leipzig, Marocko, Prag, Potsdam, Sparta, Strelitz, Tripoli, Waterloo, Waldeck, Wertheim, Nassau, Rom och Zürich. 

Förklaringen är att fideikommissarien Adolf Henning von Schwerin, död 1878, 

inspirerades av orter i främst Europa och 

därför gav alla sina torpställen namn efter främmande platser. 

Namnen tillkom alltså ungefär i mitten av förra seklet.

Djur, både levande och i skulpturform visades upp 

Gott tunnbröd, kroppkakor, potatissoppa och korv med bröd serverades till hungriga besökare

Jag ställde mig i den ringlande kön av raggmunksälskare som ville passa på att smaka denna delikatess.

Det var ju bara det, att när jag väl kom fram, så hade raggmunkssmeten precis tagit slut och inget i reserv fanns på plats.

Så det gick verkligen upp i rök i dubbel bemärkelse.

Men skam den som ger sig, det var bara att försöka med kroppkakor då i en annan lång kö.

Men idag ville det sig inte riktigt för även det hade precis tagit slut.

Det blev dock en korv med bröd för att fylla magen med något. Lite snöpligt :(

En och annan veteran hade hittat hit.

Nu börjar pumpornas tid och god honung fanns att köpa. 

En burk honung fick följa med hem. 

En hel del hundar fanns på plats också och ja visst är man en snäll vovve så får man bli klappad.

Här fanns naturligtvis kaffe och kaffebröd i dess olika utföranden, både hembakt och i virkade former

Salfvedals gästgiveri brann ned 1965, de byggnader som i dag finns på hembydgsgården är byggnadsminnesförklarade. Källaren med torvtak visar vid dendrokronologiska undersökningar av stockarnas borrkärnor att virket avverkades vintern 1558-59. 

Kaffestugan med enkupigt taktegel är ett f.d. brygghus som låg på andra sidan vägen vid ån. 

Ladugården byggdes 1770 och tjugo år senare byggdes den till. 

Dess tak består av vass som kommer från bl.a. Nuckö och väger cirka 14 ton. 

Logen är från 1800-talet och har ett spåntak av asp som väger ”endast” cirka 2 ton. 

Inne på logen kan man bese en utställning av gamla redskap och verktyg.

gamla bruksföremål fanns att titta på för besökare och man fick en resa bak i tiden som är svunnen

 även en loppismarknad var inhyst i den gamla ladan. 

På vägen hem passerade jag en gammal folkpark, Borkhults folkets park, som än i dag lever och som lockar till sig kända dansband

Solen lyste så fint idag på de allt mer höstlika landskapet

och så klart ett stopp där det betades ut i en hage av kossor. Vissa låg så rofyllt och idisslade medans andra åt sin föda.

ett annat stopp utefter vägen blev vid en liten sjö.

Gick ner till vattnet som var så fin med sand på botten.

Fiskarna slog i vassen och ut på vattnet så flitigt så jag hade önskat mig en eka att sitta i och guppa och tittat närmare på dem.

Kanske det hade kunnat bli något på kroken då. 

 Så bar det av hemåt och det hade varit en fantastisk varm och skön höstdag.