Recension "Död bland de döda"

Start tack till bokförlaget MODERNISTA

MITT BETYG: 5/5

Recension av "Död bland de döda", författad av H.-K Rönnblom
Boken gavs ut första gången 1954.

Författare: H.-K. Rönblom
Språk: Svenska
Utgiven: 2016-07
Formgivare: Lars Sundh
ISBN:9789177011453
Förlag: Modernista
Antal sidor:213

Lite om författaren H.-K Rönnblom, vars hela namn är Hans-Krister Rönnblom. född den 22 juni 1901 i Karlskrona, död 4 februari 1965. 

Han doktorerade i statsvetenskap och blev därefter publicist. Arbetade politiskt i Folkpartiet och verksam i nykterhetsrörelsen.
Som journalist arbetade han åren 1932–1944 som politisk redaktör på Västerbottens-Kuriren, som chefredaktör på Västernorrlands Allehanda 1944–1948 och som politisk redaktör på Aftonbladet 1948–1956.

Maria Lang, Vic Sunesson, Stieg Trenter och H.-K. Rönblom kallades för "De fyra stora" i svensk kriminallitteratur före Sjöwall/Wahlöö. Rönbloms pusseldeckare utspelar sig ofta i mindre städer, med träffsäkra miljöskildringar och de vanliga figurerna. Huvudperson och problemlösare i detektivromanerna är historikern, läroverksläraren och amatördetektiven Paul Kennet.

Priser och utmärkelser:
Sherlock-priset 1955 för "Höstvind och djupa vatten"
Sherlock-priset 1962 för "Bok över obefintliga"

Hans roman Höstvind och djupa vatten framröstades av hundratals experter, inklusive Svenska Deckarakademin, till ett av de 50 bästa kriminalverken genom tiderna.

Handlingen "Död bland de döda:
Läraren och historikern Paul Kennet är tjänstledig och har rest till en mindre ort för att forska i rådhusarkivet. Han hyr ett rum på ett pensionat hos änkan Fru Caspar. Ett rum där tjänstemannen Odel nyligen hittats död, troligen i sviterna efter en operation.

Men det finns oklarheter kring dödsfallet. Kennet börjar rekonstruera händelserna. Han gör efterforskningar i den brokiga skaran pensionatsgäster, existenser som på olika sätt kommit på kant med samhället.

Bland gästerna som är få, finns prästen Irenius med fru och barn, överste Brickfeldt, fröken Blondin och hennes väninna sjuksköterskan fröken Jakobsson.

Polisen hade bedömt döden som naturlig men vissa omständigheter gör att Paul Kennet inte tror det stämmer. Han vill ha reda på hur det gått till: ”Vad som föranledde hans beslut var ingen åstundan att fånga en brottsling och överlämna denne i rättvisans händer. Paul ägnade i första ögonblicket ingen tanke åt att han kunde få med en brottsling att göra. Vad som drev honom var en önskan att veta hur det egentligen gått till, hans motvilja mot att en felaktig beskrivning av händelseförloppet skulle bli officiellt godkänd och fastslagen” (sid 24). Kennet är fullt övertygad att om det är ett mord är det någon av gästerna som ligger bakom. Pusslandet kan börja!

Så här tyckte jag om boken:
Boken är en riktigt härlig deckarklassiker som gavs ut 1954. Jag gillar hans stilmässigt utformade text rakt igenom boken där både humor och exakthet får plats. Boken har också ett utmärkt tempo genom sina skrivna konversationer mellan Kennet och pensionatsgästerna. Man kan konstatera om man är född på 50-talet så känns mycket igen i hans miljöbeskrivningar och i språket.
Jag gillar hans eleganta och rappa konversationer i boken. Det känns tilltalande med språket som andas 50-tal.

"Stina ! sade fröken Vendelblad skarpt. Hälsa ordentligt ! Och smäll inte inte i dörren på det
där sättet !Stina hejdade sig vid trappans översta steg och gjorde en knyckig och pliktskyldig nigning. Så försvann hon ner, åkande på ledstången.
- En väluppfostrad flicka går som folk i trapporna, anmärkte fröken Vendelblad med en viss skärpa, tillräckligt högt för att Stina möjligtvis skulle höra henne.
- Förlåt ! sade fru Ireneus och öppnade dörren till kyrkoherdeparets rum. Jag hörde inte riktigt. Var det något galet med Stina ?
- Hon hälsade inte ordentligt, sade fröken Vendelblad. Och hon smällde i dörren.
- Hon är lite yr av sig, sade prästfrun belåtet.
- För det behöver hon inte smälla i dörrarna så hela huset skakar. Hon borde ha uppfostrats till att gå tyst.
- Jag har uppfostrat henne till att inte smyga sig på folk, sade fru Ireneus.
De bägge kvinnorna mätte varann med fientliga blickar.
- För mig får hon gärna smyga omkring, sade fröken Vendelblad. Jag har inga hemligheter att vara rädd om. Jag behöver inte smussla ner saker och ting i skrivbordslådan när någon kommer i dörren.
Det brann harmset röda fläckar på prästfruns kinder. Hon ryckte i sin stora hamrade kopparbrosch som om hon behövde luft."

Från första sidan i boken var jag såld och boken grep tag i mig för varje sida jag läste. Det var svårt att lägga ifrån sig boken, jag ville läsa den hela tiden. Författaren beskriver karaktärerna på ett fint sätt så att läsaren får en bra bild av personerna i boken utan att det blir trist.
Genom boken stegrade sig intresset om vem mördaren var och den här boken är en riktigt bra pusseldeckare där läsaren hela tiden får fundera på vem den skyldiga är. Ledtrådar och villospår får man läsa om och det gör boken än mer läsvärd. Jag hann under tidens gång nog misstänka de flesta men det upplägget av en deckare är verkligen för mig mycket tilltalande.
Den här typen av deckare är för mig också tilltalade därför att man som läsare slipper allt vad blod heter och allt rått våld som förekommer i dagens deckare.

Jag gillade också hans lite fina text vid varje kapitel, "Han öppnas, gravens port", "Är ansvarslöst av män i deras ställning", "Allt för min rörda syn en bister blandning får".

Bokomslaget är elegant utformat och mycket tilltalande och tidstypiskt.

En bok jag varmt kan rekommendera ! 




Kommentarer

  1. Oj, måste skaffa eller låna. Jag är uppfostrad på 50-talet och känner igen en hel del. Tack!!

    SvaraRadera
  2. Den är ju så bra! Man kan ju läsa hans andra böcker också, de finns på antikvariat, men jag gillar de nya omslagen i 50-talsstil, så jag ser fram mot att Modernista ger ut fler :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar