41/365. I ensamt majestät (151)
Ett ögonblicks möte att vara tacksam för, sen är ögonblicket borta men via kameran går såna här underbara möten att föreviga.....att visa respekt för djuren och inte gå för nära och störa dem, hit men inte längre......
Visst är han stilig....... ?
Visst är han stilig....... ?
Första året är hornet ogrenat. Andra året tillkommer vanligen en tagg som kallas för ögontagg. När hornet får fler grenar kallas den andra i ordningen, från rosenstocken räknat, för istagg och den tredje mellantagg. Antalet grenar ökar under djurets levnad men inte nödvändigtvis med en om året.[1]
När hornen växer får de alla näringsämnen via ett hårigt hudskikt, basthuden, på utsidan. När hornen har fått sin slutgiltiga storlek skrapas huden bort och djuret har inte längre någon känsel i hornen. Efter parningstiden fälls [förtydliga] hornen innan de blir nybildade en tid senare. Hos arter med fastlagda parningstider är även tidpunkten för hornens bortkastning[förtydliga] bestämd (hos rådjuret och hos ren av hankön på senhösten, hos ren av honkön och andra europeiska arter under senvintern eller våren). Hos arter i tropiska områden finns ingen särskild tidpunkt.
Tänder[redigera | redigera wikitext]
Alla hjortdjur saknar framtänder i överkäken. I underkäken finns tre framtänder i varje käkhalva. Den övre hörntanden är hos arter som saknar horn eller har små horn (vattenrådjur, muntjak) förstorade och synliga utanför munnen. Hos de andra arterna är denna hörntand förminskad eller obefintlig. De undre hörntänderna liknar framtänder. I varje käkhalva finns tre premolarer och tre molarer. På så sätt är tandformeln 0/3 0-1/3 3/3 3/3, sammanräknad alltså 32 till 34 tänder.
Kroppsbehåring[redigera | redigera wikitext]
I kyliga klimat skiftar hjortdjurens kroppsbehåring (fäll) efter årstiden. Vinterfällen är generellt mörkare än sommarfällen. Vinterfällens hårstrån är ihåliga och kraftigare än sommarfällens, men de är samtidigt skörare. Övergången från sommarfäll till vinterfäll sker i Norden gradvis under september/oktober. I maj/juni fälls vinterfällen. Detta sker vanligen fläckvis och hjortdjuren kan under denna period ge ett luggslitet intryck.
Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]
Familjen förekommer i Eurasien samt i Nord- och Sydamerika. I Afrika finns hjortdjur bara norr om Sahara. Dessutom är hjortdjur inplanterade i Australien, Nya Zeeland[2], Nya Guinea och några öar i Karibien. I Sverige förekommer arterna dovhjort, kronhjort, ren, rådjur och älg. Vitsvanshjorten som härstammar från Nordamerika blev 1934 införd i Finland och förekommer nu även i Sveriges nordöstra delar. I Danmark finns förvildade sikahjortar.
Hjortdjur lever i flera olika regioner och biotoper. De förekommer i öken, stäpper, träskmarker, skogar och i den arktiska tundran.
Hjortdjur i kulturen[redigera | redigera wikitext]
I mytologin och kulturen förekommer ofta hjortdjur. Många teckningar i grottor från äldre stenåldern (paleolitikum) visar både personer och djur med horn. I keltisk mytologi är Cernunnos en figur som tolkas som "hjortgud", en gestalt som förekommer även i andra religioner. I den grekiska antiken var alla hjortdjur som tillhörde jaktgudinnan Artemis helgade. När Agamemnon dödade en av Artemis hjortar blev det vindstilla och den grekiska flottan som skulle avsegla till Troja fick vänta i hamn tills det att Agamemnon offrat sin dotter Ifigenia till jaktgudinnan. Ett annat helgat hjortdjur var den kerynitiska hinden med gyllene horn som levde i Arkadien. Herakles tredje uppgift var att fånga djuret levande. Även i nordisk mytologi förekommer hjortdjur, till exempel betar fyra hjortdjur på knoppar och blad från världsträdet Yggdrasil.
I bibliska sammanhang förekommer hjortdjur i psaltaren 42:2 – "som hjorten trängtar efter färskt vatten, så trängtar min själ efter dig, min Gud". I olika berättelser om helgon existerar hjortar med krucifix bland hornen, till exempel i texter om Eustachius (en av de fjorton nödhjälparna) och om Sankt Hubertus.
Utanför Europa uppträder hjortar bland annat i Shinto, där de är gudomliga budbärare. Därför hölls hjortar vid Shintotemplen Kasuga-Taisha. I indianernas mytologi förekommer huvudsakligen vapiti som symbol för saktmod och tacksamhet.
Väldigt stilig och återigen har du fångat det vackra djuret så snyggt. En jättefin geomgående färgskala och lite avis är jag nog på dig som har möjligheten att komma dessa djur så nära, men, som sagt, inte för nära :-)
SvaraRaderaÖnskar dig en riktigt fin helg Marie och jag hoppas så att allt är bra med dig. Kram ❤
Tack Anita för din trevliga kommentar ! :-) Jag blir så glad !
RaderaOk här :-)
Trevlig helg till dig också Anita !
Kram <3
Vilken krona den har, verkligen majestätiskt! Lite synd med kvistarna mitt framför nosen, men ändå...Hur gör du för att komma så nära? Det måste finnas många hjortar hos dig. Tele? Och så mycket fakta - visst är det kul - denna utmaning för mer sig så mycket mer än bara fotografering.
SvaraRaderaTack för din trevliga kommentaar ! Jag blir så glad :-)
RaderaJag känner till var hjortarna mest brukar vara så det är som att smyga som en indian när man vill fota :-)
Så ståtlig den är där den står bland buskarna och den smälter nästan helt in i naturens färger! Kul att kunna fånga den på bild! Snyggt! :)Kul att du tog med fakta om hjortar! :)
SvaraRaderaTack Agneta för din fina kommentar ! Jag blir så glad :-)
RaderaTrevligt du gillade faktan som fanns med :-)
Tjusig hjort! Bra kamouflerad där bland buskarna.
SvaraRaderaTack Maria för din trevliga kommentar ! Jag blir så glad :-) Ja de kamouflerar sig bra bland grenverket och det är svårt att få en bild helt ren från grenar och buskar. De är deras naturliga miljö. :-)
RaderaVäldigt pampig och stilig. Håller med dig fota men smyga...jag lyckas inte fånga dem, du gör det så bra.
SvaraRaderaTack Eva för din trevliga kommentar ! Jag blir så glad och peppad :-)
RaderaSå ståtlig med sin vackra krona. Härligt fina bilder du lyckats med på hjortarna.
SvaraRadera