43/365. Återseende, Fotoutmaningen

43/365.  Återseende (361)           

Ett återseende med Domherren som jag för några dagar sedan fotade.....
Han satt visst och väntade på mig och i exakt samma buske. Vilken tur jag har haft ! :-)
Visst är dom för söta.....?

Den här gången var det inte grenar som skymnde framför honom när jag klickade på kameran.
Han verkade sitta och äta ett riktigt buffébord i den där busken.
Han har suttit där rätt ofta och smaskat på något. Näbben brukar vara full av något gott i gulaktig ton.
Ni ser de runda små kulorna (knoppar) i busken och av dem äter han.
Domherren har för mitt öga varit en betydligt lugnare fågel att få fotografera än t ex blåmesar som är betydligt mer "flygiga" av sig.
Det har även gått att komma närmare inpå Domherren men man får smyga som en indian :-)
Varje gång jag har fått några bilder känner jag mig jättenöjd och glad bara just för att få titta på den vackra fågeln på nära håll :-)


Domherre (Pyrrhula pyrrhula) är en stor och kraftig fink som förekommer i Europa och Asien, inklusive Kamtjatka och Japan. Den lever främst i barrskog från lågland till bergsskogar, gärna i granplanteringar, men också i gles blandskog med små barrträd och rik undervegetation, eller parker och trädgårdar. Födan består främst av frön och knoppar. Domherren kategoriseras inte som hotad.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]
Domherren förekommer i hela Sverige utom på högfjället. Den ses mest om vintern då den gärna kommer fram till bebyggelse och lockas fram till fågelmatare. Vanligtvis stannar den i Sverige under vintern, men vissa år flyttar många till Danmark och Mellaneuropa. Beståndet i Sverige uppskattas till 250 000–500 000 par.[4]

Läte[redigera | redigera wikitext]
Locklätet som sjungs av flygande och sittande fåglar är ett karakteristiskt visslande. Den visslande sången, som är svag och hörs från både honan och hanen, är uppblandad av knirkande och klagande toner. De är goda imitatörer,

Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Domherren försvarar inte sitt revir varför deras sång är mycket svag och bara ämnad för partnern. Domherrar förflyttar sig oftast i par och endast sällan i grupper.[2] Den uppträder skyggt under häckningstiden men är lättare att observera under den övriga delen av året. Framför allt på vintern då den kan ses äta knoppar eller besöka fågelbord i trädgårdar.[2] Domherren finns i barr- och blandskog, gärna på fuktig mark med rik undervegetation. Den kan även förekomma i stora parker och trädgårdar. På vintern förekommer den ofta nära bebyggelse.[6]
Häckning och föda[redigera | redigera wikitext]
Boet byggs av tunna grenar, rötter och mossa och placeras i skogsträd, oftast unga granar, och häckar. Det fodras invändigt med gräs, fjädrar och hår. Kullen består av fyra till sex ljusblå ägg med rödaktigt-violetta fläckar och svarta prickar. Honan ruvar två till tre gånger om året mellan april och augusti i ungefär tretton dagar. Hanar och honor bidrar lika mycket till utfodringen av ungarna, som är brunaktiga till färgen. Ungarna stannar i boet i ungefär sexton till sjutton dagar.[2] Domherren blir könsmogen vid ett års ålder och kan bli upp till 18 år gammal.[6]

Med sin tjocka näbb specialiserar den sig på föda från frön, knoppar, bär[2], bland annat rönnbär, späda blad och en del insekter, samt frusna frukter.

Hämtat från Wikipedia