Minnen


Dagarna kommer och dagarna går. Tiden försvinner ur våra händer utan att vi kan göra något åt det.
Däremot kan vi fylla våra dagar med bra innehåll.
Dagar som ger goda minnen.

Ibland är citat så bra och som man kan sätta upp på någon vägg hemma, kylskåp eller en annan plats där man kan gå dit och läsa några bra citat ibland, om det känns så.

Det här citatet ovan såg jag en gång i en vykortslåda och kortet fick följa med hem.
De orden är väl något att ta med sig i tankarna men inte alltid så lätt. Men mycket tänkvärd.

Ett skönt minne från länge sedan var när man kunde åka hit somriga dagar till en plats dit inte särskilt många hade hittat till. Bada i ett f d sandtag med ett turkosblått vatten som var renare än rent.
Några meter bara därifrån fanns Mälarens vatten. Det var bara en liten grusstig som skiljde de åt men man kunde ändå ta bilen runt den lilla lagunen. Där man fick vara beredd på att klättra med bilen över sanddyner. Men fram tog man sig.
Det var som att förflytta sig till en annan värld.
Det var en häftig känsla. :)

Möten med människor kan ge oförglömliga minnen. Både roliga, trista, glada, tänkvärda.....

Minnen som för alltid består oavsett vilket det är. 

Vissa minnen bara glöms och det har väl sin mening det också.

Medans andra minnen stannar för evigt.

Ett mycket speciellt minne och möte som sitter fastklistrad på min näthinna är en sommar.
Jag tror det var sommaren 2007 eller 2008.
Jag satt i bilkön med bilmotorn avstängd en varm, solig dag vid ett färjeläge på Ekerö och väntade på färjan som skulle leda mig över till den södra delen av Stockholm och ut på E4:an.
Jag hade mina hundar i bilen.
Under tiden jag satt där fick jag lov att trycka ner bilrutorna för att ge hundarna svalka i bilen.

Jag vände då mitt huvud bakåt mot den bakre bilrutan och jag hörde härlig "dunkadunka"-musik i en bilhögtalare från bilen bredvid.
Jag ser då när jag vrider mitt huvud, en "nercabbad" sportbil med en blond man i och våra blickar möttes och han
log mot mig med ett solskensleende som jag aldrig någonsin kommer att glömma.
Det var ett sånt varmt, glatt leende som kom från hjärtat. Livsglädje till tusen....
Det var som om det ögonblicket hade något att säga men vad........

Visst är möten fantastiska ibland......

Mitt hjärta :)

eller ett annat minne, som den gången jag hade mina vänner som hundvakt åt min älskade golden.
Hon var "lite" ouppfostrad för hon städade gärna av diskbänken om det fanns något där.
Vilket hon en gång hjälpte mina vänner med efter ett kalas. Så hjälpsamt.....  :)
 Det stod rester av en kaka som hade blivit över efter att gästerna gått hem.
Hon hade inte nått ända upp till kakan.
Det fanns dock bildbevis på att den goda kakan var rejält "naggad" av.
Annars hade jag hävdat bestämt att det måste ha varit råttorna som varit hungriga...   ;)
Nåja.....allt är förlåtit men inte glömt :)

Goda vänner räds inte sådana "små" ofog :)

Med dessa minnen som jag hoppas få er att le lite också så vill jag önska er en riktigt skön septemberhelg !