I torsdag var det strålande sol och då måste jag ju bara ut med kameran och så förstås hunden som tålmodigt får stå och vänta medans matte klickar på sin kamera.
Men lycka är de där stunderna när man är ute i naturen och hela tiden ser som genom ett kameraöga vad som kan tänkas bli ett foto.

Lycka är inget evighetstillstånd som stannar kvar för evigt. Lyckan kommer, lyckan går.

I den här vyn över sjön hittade jag ett slags lycka och kände vilken härlig natur vi har och dessutom se trädens skuggor ut över isen var för mig en njutning och gav en stunds lycka över skönheten.

En liten vinterväg ner till sjön är alltid lika rogivande

Och i motljuset i snön kändes roligt att fota de små djurens spår i snön. 

Det är mycket som rör sig "bakom våra ryggar" som vi inte får se just vid såna tillfällen när djuren rör sig försiktigt i naturen.

Vi var definitivt inte ensamma om att vara sugna på en promenad i solskenet.

Här har jag tagit till vara på skuggorna och tagit med dem i fotot.

Kontraster, ljus och mörkt. Precis som livet kan man väl säga.

Ljust och mörkt.

Jag tror att ser man på lycka som en sammansättning av goda vanor bl a, har vi dock kommit en bit på vägen i strävan efter att kunna skapa en trevligare och mer meningsfull tillvaro för oss själva.

När jag väl kom in i "stugvärmen" då satt en kopp kaffe rätt
och så en bok bredvid sig och läsa en stund.
Då kan man nog känna sig lite nöjd.


TREVLIG HELG TILL ER ALLA OCH MÅ VÄL !

KRAMEN !