Söndagstema,en smakbit ur "Den lilla bokhandeln i Paris"

Mari med den norska bloggen Flukten fra virkeligheten har ett söndagstema varje vecka och idag ska det vara en smakbit från en bra bok vecka 36.

Titta gärna in till andra och läs vad de har för bra böcker att dela med sig av. KLICKA HÄR

Här är mitt bidrag.

"efter en lång stund viskade Cathrine hest: tjugo år, Jean, Tjugo år då jag inte levde.......jag spottade på mitt eget liv, och lät honom spotta på det.....

Så småningom började hon andas lugnare.

Till sist somnade hon.

........

Hon också, tänkte Jean.

Tjugo år.

Det finns tydligen fler sätt att förstöra sitt liv på.

Monsieur Jean Perdu visste att det var hans tur.

Nu måste han nudda botten. 

Inne i vardagsrummet, på hans före detta köksbord, låg Manons brev.

På något sorgligt sätt kände han sig tröstad av att han inte var den enda som slösat bort tiden. 

Han kom på sig med att undra vad som skulle ha hänt om Cathrine inte lärt känna Le P., utan honom själv istället.

Han grubblade på om han var redo för brevet.

Naturligtvis inte.

Han öppnade kuvertet och luktade på papperet, länge och väl.

Han blundade och sänkte huvudet ett ögonblick.

Sedan satte sig Monsieur Perdu på pallen och började läsa brevet som Manon skrev till honom för tjugoett år sedan".

.......

"Älskade, Älskade Jean, min djupt älskade Jean, som är så långt borta. Jag har gjort en dumhet. Jag berättade aldrig varför jag lämnade dig. Det ångraar jag nu - båda sakerna: att jag gick ifrån dig och att jag teg om varför jag gjorde det"

..................

Nu får jag fortsätta i boken så får vi se om den hamnar på min favoritplats i bokhyllan. 

Hittills så anser jag att den hör hemma där.

Ha en fin söndagskväll alla !