Går i ide....kanske

Nu är det dags igen på att fundera hur man vill ha det i livet under den här kalla, mörka årstiden som väntar.
Den ständiga tröttheten också.

Det är som det mesta går i ide när man nått så här långt in på året, eller kanske inte riktigt allt.

Tröttsamt är det i alla fall. 

Mycket kläder att sätta på sig när man ska gå ut och faktiskt lika mycket att plocka av sig när man kommer in. :)

Vinterkängorna är framme, kanske dags för ett puts och impregnering igen...
Löven som suger sig med in med både från folk och fä.
För att inte tala om apotek och skobutiker som börjar sälja broddar
då går det inte att blunda längre för att man nog är född i fel land, åtminstone under vintern tycker man så.
Hur länge blir det den här vintern som man ska halka fram på skor och tassar på isiga gator och vägar månn tro.....

Så var det förstås den där förhatliga stickade mössan som aldrig lär bli min bästa vän. 

Den har jag inte grävt fram ens än.
Det ska till många minusgrader förrän den  måste börja att användas.

Kanske det vore dags för en ny i år med tofs, hmm.....:)

Jag skulle utan tvivel byta detta kalla klimat mot något varmt istället, dock inte för varmt.
Bara lite "lagom" som vi gillar att uttrycka oss.
Att slå upp de "blå" och bara konstatera att nu är det på med solglasögonen,
T-shirten och shortsen och ge sig ut på strövtåg.
Sitta ute och äta och fika.
Det kan inte bli bättre.....

Eller....om det kanske vore en idé att få gå i ide istället........

Här är en söt liten berättelse som jag har sparat i rätt många år.

Vet inte vem som skrivet den.

"I det här livet är jag en kvinna. 

I mitt nästa liv skulle jag vilja bli en björn.

När man är en björn måste man gå i ide.

Man bara sover i sex månader.

Jag skulle kunna leva med det när det är vinter.

Innan man går i ide måste man äta kopiösa mängder mat.

Jag skulle kunna leva med det också.

När man är en björnhona så föder man sina ungar (som är valnötsstora) i sömnen.

När man vaknar är ungarna halvt uppvuxna, gulliga, kramgoa björnungar.

Jag skulle absolut kunna leva med det.

När man är en mammabjörn vet alla att man menar allvar.

Man klappar till vem som helst som stör ens ungar.

När ungarna blir irriterande klappar man till dom med.

Jag skulle väl kunna leva med det.

Om man är en björn så förutsätter ens partner att man vaknar med en morrning.

Han förutsätter att man har håriga ben och ett överflöd av underhudsfett.

Japp....jag blir björn ! "

-------------

Nu ska jag i alla fall sätta på lite varmt, starkt kaffe och öppna någon av mina böcker som jag läser.

och ha det gott inne i värmen till i morgon bitti. 

Ha det bra ni fina som brukar titta in !