"Min fantastiska väninna", söndagens smakbit

Boken kan köpas bl a hos ADLIBRIS

"En smakebit på søndag" är ett stående inslag på den norska bokbloggen som Mari håller i.

Vi väljer ett stycke i den bok vi läser och delar med oss av den. Genom det kan vi få tips på böcker som vi kanske vill läsa framöver också. 

Klicka på länken här Flukten fra virkeligheten så kommer ni till andra som också delar med sig av många trevliga smakbitar.

Min fantastiska väninna. Bok 1, Barndom och tonår,

skriven av Elena Ferrante

Utdrag ur boken, sidan 109:

Marcello som var äldst körde, och Michele som var yngst satt bredvid. De såg bra ut båda två, med kolsvart, blänkande hår och bländvita leenden. Men den jag tyckte bäst om var Marcello, som liknande Hektor på bilderna i skolutgåvan av Aeneiden. De följde mig längs hela gatan, jag gick på trottoaren och de körde bredvid i Fiaten.
"Har du åkt bil någon gång ?"
"Nej".
"Hop och fortsatte in, så kör vi en sväng".
"Det får jag inte för min pappa".
"Vi säger inget till honom. När tror du att du får en ny chans att åka i en bil som den här ?.
Aldrig, tänkte jag. Men samtidigt tackade jag nej och fortsatte säga nej ändra fram till parken, när bilen accelererade och försvann som en blixt bortom nybyggena. Jag tackade nej, för om min far hade fått veta att jag följt med i den bilen skulle han ha slagit mig sönder och samman trots att han var en bra och hygglig man och tyckte om mig, och på samma sätt skulle mina bröder Peppe och Gianni fastän de var så små ha känt tvånget att försöka döda bröderna Solara, då och för all framtid. Det fanns inga skrivna regler, man visste bara att det var så. Bröderna Solara visste det också, och därför hade de varit snälla och bara frågat om jag ville åka med.

Kortfattad beskrivning av boken, text hämtad från ADLIBRIS:

I en hyreskasern nära landsvägen i femtiotalets Neapel växer de båda flickorna Elena Greco och Lila Cerrullo upp och blir vänner för livet. Det är efterkrigstid, nödår och våldet präglar fortfarande Italien i form av lönnmord och godtyckliga avrättningar. Lila är den självklara ledaren, den snabbfotade, den våghalsiga, den kvicktänka och den elaka. Det är också Lila som slår Elena ur brädet som skolans bästa elev, hon har lärt sig läsa själv och kommer etta på alla prov. Skolgången utgör ett löfte om en bättre framtid för dem båda, men Lila, dotter till skomakaren Fernando och hans hustru som båda är analfabeter, är den som tvingas ge upp studierna medan Elenas far, som är vaktmästare i stadshuset, ser till att dottern får fortsätta att gå i skolan.

Lila gifts i stället bort vid 16 års ålder med Stefano Carracci, son till den mördade maffiabossen, Stefano som driver familjen Carraccis livsmedelsbutik med framgång i kvarteret. Elena, däremot, fortsätter sin utbildning, och drömmer om att skriva. Båda flickorna känner sig i hemlighet dragna till Nino Sarratore utan att de avslöjar något för varandra och blir därmed varandras rivaler. Nino växer också upp i hyreskasernen och är son till järnvägsarbetaren och poeten Donato Sarratore som en gång förfört änkan Melina Cappuccio men övergett henne varpå hon försökt ta sitt liv. Nino är studiebegåvad, men utan mål i livet eftersom han hatar sin far. Nino kommer så småningom att spela en avgörande roll i båda flickornas liv.

Elena Ferrantes storslagna romanepos i fyra delar om Lila och Elena tar sin början när de båda kvinnorna hunnit bli sextiosex år och Lila försvunnit spårlöst. Lilas son Rino tror att hans mor gömmer sig hos Elena, som nu är bosatt i Norditalien och en etablerad akademiker, men Elena och Lila har inte haft kontakt med varandra på ett tag. I ett slags desperat försök att nå Lila, börjar Elena skriva romanen om deras gemensamma uppväxt och liv, för att på så sätt rädda Lila undan glömskan och i hopp om att få möta henne igen.