fredag 4 maj 2018

BOKTIPS ! "Vänskap och varma tassar"





Mina egna små hjärtan
😍











Boken kan bl a köpas hos ADLIBRIS

"Vänskap och varma tassar : berättelser om människans bästa vän"
av Majgull Axelsson, Stina Stoor, Anneli Jordahl, Carl Otto Werkelid, Helena von Zweigbergk, Johan Hilton, Göran Greider, Martin Krogh von, Klara Zimmergren

Fin presentbok med kärleksförklaringar till människans bästa vän!

Visste du att det finns fler hundar i Sverige än barn under sex år, att Beatles-låten "A Day in the Life" innehåller ett ljudspår som bara hundar kan höra och att det finns statistik på att hundägare skrattar mer än andra människor? 
Hunden fyller många funktioner i våra liv: sällskap, vakt och tröst. De hjälper oss att hitta knark, svamp och mögel. De vallar våra får och vaktar våra gränser. Och de finns där för att vi människor ska få komma ut på dagliga promenader, att ha någon att prata med och en varm päls att dra handen igenom.

I den här boken delar några av Sveriges mest uppskattade författare och skribenter med sig om sitt liv med hund. 

De berättar om den villkorslösa kärleken, glädjen i vardagen och insikter om livet de har fått tillsammans med sin fyrfota vän. Det är en rolig och varm bok som också innehåller stråk av sorg, och den speglar den unika relationen mellan hund och människa som funnits sedan urminnes tider.

Boken vänder sig till hundägare, till dig som går i hundtankar eller rent av undrar vad tjusningen med en hund egentligen är. Kanske hamnar också boken i händerna på en och annan kattmänniska som därmed kan omvändas.

Boken är illustrerad av Karin Hagen.

Medverkande skribenter:
Majgull Axelsson

Göran Greider

Johan Hilton

Anneli Jordahl

Martin von Krogh

Sara Paborn

Stina Stoor

Carl Otto Werkelid

Klara Zimmergren

Helena von Zweigbergk





1 kommentar:

  1. Tack för att du hälsar på hos mig och kommenterar och peppar, jag uppskattar det väldigt mycket. Visst är det märkligt med vänner, sådana man trodde var vänner och sådana som visade sig vara riktiga vänner. Jag läste ett inlägg från en man som förlorade sin fru för två år sedan, han skrev ett brev till sin fru om sin saknad och där nämnde han hur ledsen hon varit för att så många av deras vänner försvann när hon fick cancer. Jag umgicks inte med dem privat, men pratade mycket med henne när vi möttes vid skolan där våra barn går, och jag var litet förvånad över att hon orkade prata så mycket om sin sjukdom med mig, med tanke på att hon måste prata med så många av alla sina vänner om det. Men jag var glad att hon gjorde det, hon var en fantastisk person med en energi som skulle kunna värma en hel stad. Jag var helt säker på att hon skulle klara sig, men det gjorde hon inte och lämnade både man och två små barn. Nu förstår jag av inlägget som hennes man skrev efteråt, och av egen erfarenhet, att alla inte är de man tror. Jag önskar att jag vetat att hennes vänner, som jag uppfattade som väldigt många, inte fanns för henne när livet blev tufft med sjukdomen, då hade jag kunnat finnas till för henne mycket mer. Jag inser nu att hon pratade så mycket med mig om sjukdomen eftersom andra inte fanns där, de kanske inte orkade lyssna, eller var rädda, eller helt enkelt inte kände empati, jag har faktiskt ingen aning. Jag har försökt vända andra kinden till när det gäller mina närmaste, försökt ha förståelse, men jag märker att jag har placerat om människor i min närhet efter det som hänt den senaste tiden, vissa har jag flyttat längre från mig och andra bryr jag mig mer om än tidigare.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...