MITT LILLA IDE I SKOGEN

Nu är det nära......ny årstid snart. 

Men imorgon är det måndag igen och det känns som om det alltid (nästan 😉) är fler måndagar än helger.

Alltså går veckorna väldigt fort och det är bara att inse att nu har vi haft vår första frostnatt.

Marken pudrad i vitt för några dagar sedan när jag klev ut utanför dörren och skulle "stånka" mig fram på en långpromenad. Väl utanför dörren insåg jag snabbt att nu var det tvunget att ställa om klädtänket. Det var inte sommar och knappt höst. Kändes som en isande vintermorgon.

Ja, rent utav en morgon i Antarktis. Och det berodde nog på att vi lite till mans blir bortskämda att ha vissa temperaturer men så när det slår om till kallare, då fryser man riktigt.
Iaf jag. 

Inte skena ut utan en halsduk i halsen och för att inte tala om handskarna som måste grävas fram ur gömmorna och vet ni, den där stickade stickiga mössan som kan göra en galen som borde ha varit ett minne blott men icke. Den bara ligger där och väntar på att bli använd igen.

Man kliar sig i huvudet av den förhatliga och rent utav fula mössan i tid och otid för att kunna uthärda den ända tills man kommer hem och in i värmen. 

Jag skulle nog kunna rent utav slänga den i en snödriva om det fanns någon sådan 😊 för jag avskyr att ha något som kliar på huvudet. 

Men så gör man ju inte, alltså slänger saker i naturen. 

Och för att inte tala om när det blir riktigt kallt - LÅNGKALSONGER !  Puh....

 Hmm.....jag gillar nog inte vintern så särskilt. 

Men det finns alltid två sidor av ett mynt som man brukar säga......

Vita, soliga, gnistrande vackra vinterdagar är ju faktiskt inte så tokiga 😊

Och apropå vintern som stundar, så i vanlig ordning delar jag med mig av en favoritberättelse som jag tycker är så trevlig inför vintern. 

Och som sagt varför inte försöka bli en björnhona i nästa liv......hmmm......

Den här lilla gulliga historien har följt mig i rätt många år och har inte haft hjärta att slänga den.

Björnhonan

"I det här livet är jag en kvinna. 

I mitt nästa liv skulle jag vilja bli en björn.

När man är en björn måste man gå i ide.

Man bara sover i sex månader.

Jag skulle kunna leva med det när det är vinter.

Innan man går i ide måste man äta kopiösa mängder mat.

Jag skulle kunna leva med det också.

När man är en björnhona så föder man sina ungar (som är valnötsstora) i sömnen.

När man vaknar är ungarna halvt uppvuxna, gulliga, kramgoa björnungar.

Jag skulle absolut kunna leva med det.

När man är en mammabjörn vet alla att man menar allvar.

Man klappar till vem som helst som stör ens ungar.

När ungarna blir irriterande klappar man till dom med.

Jag skulle väl kunna leva med det.

Om man är en björn så FÖRUTSÄTTER ens partner att man vaknar med en morrning.

Han FÖRUTSÄTTER att man har håriga ben och ett överflöd av underhudsfett.

Japp....jag blir björn ! "