Bokrecension av "Ensam i Berlin" skriven av Hans Fallada.
Bokförlaget Lind & Co har gett ut den här boken.
BETYG:
5/5 !
Produktinformation:
Om författaren:
Författarens riktiga namn var Rudolf Wilhelm Friedrich Ditzen,
mer känd under författarnamnet Hans Fallada, född 21 juli 1893 i Greifswald i dåvarande Kejsardömet Tyskland, död 5 februari 1947 i Berlin, var en tysk författare. Han är en av de mest kända författarna inom den tyska litteraturen under 1900-talet.
Han stannade kvar i Tyskland under andra världskriget trots politisk förföljelse och censur. Han räknas numer som en av landets mest verkligt betydelsefulla 1900-talsförfattare.
Berättelsen är baserad på Falladas egna erfarenheter under nazismen och skrevs på några få veckor hösten 1946.
Beskrivning:
Året är 1940 och i huset på Jablonskistrasse 55 i Berlin bor en samling småskurkar, råbarkade SS-män, horor, en pensionerad domare och romanens huvudpersoner: verkmästarparet Otto och Anna Quangel. Här bor också en gammal ensam judisk dam, vars liv får ett fasansfullt slut.
Otto och Anna är skötsamma och tystlåtna - ett strävsamt arbetarklasspar. Men när de nås av beskedet att deras son stupat i kriget ter sig livet plötsligt meningslöst. Så småningom inleder de en modig, om än patetisk, kamp mot nazismen som ger deras tillvaro ett nytt innehåll. På olika platser runtom i Berlin lägger de ut hundratals handtextade kort som manar till motstånd, kort som kan plockas upp av vem som helst.
Den karriärhungrige kommissarie Escherich skyr inga ansträngningar för att hitta de skyldiga bakom de handskrivna lapparna och kommer paret allt närmare. Jakten utvecklas till en katt-och-råtta-lek som pågår under mer än två års tid med både komiska och skräckfyllda scener.
Så här tyckte jag om boken:
Hans Fallada tillhör en av mina favoritförfattare och jag har läst flera av hans böcker tidigare. De böckerna har jag gett höga betyg också liksom denna.
Trots att det skrivits otaligt många romaner om andra världskrigets hemska fasor om nazismens vidriga brutalitet och förtryck, så upplever jag att den här berättelsen ändå känns som en ny berättelse med skärpa och verklighet.
Trots att boken är en "tegelsten" på 692 sidor och ur den synpunkten skulle man ha tröttnat efter ett tag att läsa den.
Men från sida 1 till sida 692 är den lika intressant och välskriven hela tiden.
Här får man följa personer som vågar ha civilkurage och moral, vilket är väldigt modigt under denna tid. De människorna vågade riskera sina liv trots att det var som en skör tråd om någon angav dem till Gestapo.
En bok jag varmt rekommenderar att läsa !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar