söndag 30 oktober 2016

Recension av "En god man"






 ETT STORT TACK TILL HISTORISKA MEDIA


 Recension av "En god man", författare Reidar Jönsson
Språk: Svenska
Utgiven: 2016-08
Formgivare: Nils Olsson
ISBN: 9789175453897
Förlag: Historiska Media
Antal sidor: 238
Genre: Skönlitteratur

Lite om Reidar Jönsson:
Han debuterade som författare 1969 med romanen "Endast för vita". Några år senare etablerade han sig som författare och dramatiker i Sverige. Med boken, 1983, och filmen (1985) "Mitt liv som hund", fick han sitt internationella genombrott.
Den följdes 1988 upp av "En hund begraven", även den en internationell bestseller. Den tredje avslutande delen i Hundtrilogin fick namnet "Hundens paradis" (2010).
Reidar Jönsson har bott och arbetat i Hollywood under många år. Idag bor han på Österlen.




Beskrivning:
Den bedagade kvinnotjusaren Gustav Lav Myr har varken inkomst eller bostad. Ändå bor han i en tjusig men nästan tom våning i Stockholms innerstad och hankar sig fram som en självutnämnd god man åt rika, äldre damer.
Hans lugna tillvaro förändras då en beslutsam kvinna ringer på dörren och kräver att få träffa lägenhetens innehavare. Eftersom damen ifråga ligger i frysboxen blir Gustavs tidigare så bekväma liv snabbt en salig röra.
För första gången på mycket länge tvingas Gustav fatta egna beslut. I hopp om att säkra den mystiska kvinnans erbjudande om ett fantastiskt lån följer han efter henne till Skåne. Tågresan dit är starten på en oförglömlig strapats och Gustavs liv blir bara än mer urspårat......

Handling:
Jag ser bra ut, tänkte han. Åtminstone i dunkel. Med tilltagande ålder hade fåror framträtt längs kinderna och tagit udden av hans ungdoms vekare drag i det magra ansiktet under den refsiga, blonda hårmanen.
Man kan faktiskt se en distingerad gentleman, tänkte han och strök sig nöjd över magen innan han avbröts av ljud i trapphuset.
Förhoppningsfull lutade sig Gustav mot ytterdörren, men förstod sedan att stegen på marmortrappan kom från en kvinna i skor med klackar och inte från en brevbärare. Förmodligen var det en granne.
När det ringde på dörren kikade Gustav genom titthålet och såg en kvinna som otåligt viftade med ett kuvert.
Han tvekade. Skulle han öppna ? Ingen visste att han bodde hos Alva. Han väntade. Kanske skulle kvinnan ge upp. Det var han säker på.
Nej. Hon satt fingret mot ringklockan och släppte inte. Signalen borrade sig in i honom.
Han stod inte ut. Han var tvungen att öppna dörren.

Mitt betyg:
3/5

Så här tyckte jag om boken:
En riktigt härlig, dråplig historia från början till slutet. Där det fanns en hel del poänger i historien som gav berättelsen en extra touch och under läsningens gång fick jag en del reflektioner omkring huvudpersonen att fundera på men även om några andra personer som figurerade omkring Gustav.
Reidar Jönsson som författare av boken gör att man grips tag direkt in i historien. Han kan den konsten som författare.

Det är ett förvecklingsdrama som skapar oreda för personerna i boken.
Boken är mycket lättläst. Vissa av händelserna känns osannolikt dråpliga, jag satt där och log inombords under tiden jag läste boken åt dessa men också över repliker som gjordes. Gillar det samhällskritiska i boken och som belyses på ett bra sätt som fick mig att reflektera och fundera. Jag uppskattar dess olika karaktärer som finns med i boken som är färgstarka och mycket originella.
Riktigt underhållande precis så som jag förväntat mig blev det i berättelsen, liksom författarens övriga utgivna böcker.

En bok jag varmt rekommenderar att läsa.
                                                   































































fredag 28 oktober 2016

Ljuset i mörkret























BOKTIPS "Tillsammans är man mindre ensamma", Anna Gavalda

"Tillsammans är man mindre ensam", skriven av Anna Gavalda.

Anna Gavalda, född 9 december 1970 i Boulogne-Billancourt, Hauts-de-Seine, Frankrike, är en fransk författare. Hon är utbildad lärare i franska. Gavalda har nått stora framgångar och vunnit flera 
priser för sina böcker.


Utdrag ur boken:
Camille gör sitt bästa för att försvinna. Hon äter knappt, hon arbetar natt som städerska och bor i ett minimalt oeldat vindsrum. Hennes kontakt med andra människor är ångestfylld och begränsad. Philibert de la Durbellière är en stammande men beläst aristokrat som säljer vykort utanför ett museum. En kväll lyckas han övervinna sin plågsamma blyghet och rädda den medvetslösa Camille från hennes utkylda rum. Han installerar sjuklingen i sin stora eleganta våning en trappa ner, fast han rodnar när han avlägsnar hennes feberfuktiga kläder.
Snart möter Camille kocken Franck, Philiberts inneboende, som är mycket stilig men butter och ohyfsad. Sakta men säkert börjar de tre att krypa ut ur sina skal. Camille börjar teckna – i själva verket har hon en betydande konstnärlig begåvning, fast hon har svurit att aldrig teckna igen. Philiberts svåra stamning minskar då han berättar för Camille om sin beundran för drottning Marie Antoinette. Franck däremot blir dagligen mer otrevlig, tills det visar sig att hans vrede bottnar i skuldkänslor över att ha placerat sin älskade mormor på ett ålderdomshem. Camille kastar fram det halsbrytande förslaget att mormor Paulette ska flytta in med de andra i våningen, vilket hon också gör.
Så småningom inser Camille och Franck att de håller på att förälska sig i varandra. Blygt och trevande berättar de sina historier för varandra: Franck har blivit förskjuten av sin mor, medan Camille vuxit upp med en deprimerad mor och en far som inte ville leva, och mer eller mindre tvingats att arbeta för en expert på konstförfalskningar. Mot alla odds lyckas dessa kantiga och kantstötta människor hela varandra: Franck hjälper Camille att njuta av mat igen, Camille tar hand om Paulette och återupptäcker förmågan att älska…
----------------------------------
Handlingen i Anna Gavaldas roman utspelar sig i Paris under loppet av ett år. Boken berättar om konflikterna, ömheten, vänskapen, utbrotten, försoningarna och allt annat som händer mellan fyra personer som bor under samma tak. Fyra personer som inte har någonting gemensamt från början och som aldrig borde ha träffats, men som alla har stora hjärtan. Nu ges Tillsammans är man mindre ensam ut som en Läsarfavorit - älskade böcker framröstade av läsarna.
---------------------------------
»Den här boken hade varit värd en tågbiljett – vart som helst, Berlin, Umeå – bara man hade fått sitta ifred i många långa timmar och läsa.« femina

------------------------------

En bok som snart dyker upp här och som säkert ger guldkant i hösten :)
Återkommer till recensionsdatum.


Går att köpa hos ADLIBRIS

Författare:Anna Gavalda
Språk:Svenska
Utgiven:2016-10
Översättare:Maria Björkman
ISBN:9789174296068
Förlag:Bonnier Pocket
Antal sidor:572








torsdag 27 oktober 2016

Augustnominerad "Eländet"





Idag har jag valt ut en av de Augustnominerade bland de skönlitterära böcker som jag ska läsa och som nominerades. 
Det är "Eländet" skriven av Andrzej Tichy.

Så här beskrivs innehållet i boken i korthet:
En cellist väntar på sina musikerkollegor vid Slussen i Malmö. Hans liv präglas för tillfället av stillhet, men ett plötsligt möte med en ung hemlös man får något att brista.
Röster, minnen och bortglömda språk tränger fram i hans medvetande, tar över och förändrar slutligen allt.



Eländet är en roman i ständig rörelse, ett ostoppbart flöde där nuet är delat i två lika omöjliga som ofrånkomliga samtidigheter.



Några omdömen om författaren:
"Andrzej Tichÿ skriver skoningslöst och vackert om fattigdom och våld, missbruk och broderskap".

"Författare som Tichÿ behövs för att hålla litteraturen vid liv. Med sitt frenetiskt borrande allvar, sin vägran att negligera lidandet, lyckas Tichÿ slå fram en tändande gnista i språkets fnöske." Nils Schwartz, Expressen

"Andrzej Tichÿ är en författare som gång på gång, med ett språk som sjunger, säger något viktigt om den svenska samtiden. Läs honom." (Stefan Eklund, Borås Tidning)








lugnt flyt i kanalen för en liten and


tisdag 25 oktober 2016

Augustnominerad "Fattigfällan"




Stort grattis !

Charlotta von Zweigbergk 
nominerad till Augustpriset !

Jag blev så glad när jag läste att Charlotta von Zweigbergk blev en av de nominerade till Augustpriset. 

En bok som är berörande och i allra högsta grad aktuell idag i vårt land.

Så här skrivs det om boken på ADLIBRIS

"Det är så välskrivet och så viktigt att den här boken borde bli en grundbok i ekonomi för alla svenskar." Dagens Nyheter

"en av årets viktigaste böcker" Gotlands Tidningar

"Fattigfällan är en bok som skulle kunna bli politisk dynamit om nån tar upp den till diskussion, om nån tar människorna det handlar om på allvar - förr eller senare kan det vara vem som helst av oss." Åsa Linderborg, Aftonbladet

VI SVENSKAR TROR gärna att det finns ett tryggt skyddsnät om något händer. Socialförsäkringar och inte minst socialtjänsten ser till att inga blir vräkta eller behöver svälta. Men sanningen är att alltfler glider igenom skyddsnätet, att socialtjänsten på många platser havererat totalt och att den växande skaran fattiga i Sverige möter ett system som misstänkliggör och kontrollerar dem, snarare än att erbjuda hjälp.

Beata har en ordentlig utbildning, en fin lägenhet och har själv uppfostrat fyra barn utan att någonsin vara sen med en enda räkning. Visst, hon har aldrig haft det fett, men hon har blivit expert på att hushålla med sina tillgångar, tagit knäck efter knäck och aldrig varit rädd för att ta i. Hur kunde det bli så att hon som alltid varit så kompetent till sist är en av dem som köar utanför Frälsningsarméns matutlämning? Som tar dyra sms-lån och pantsätter sina smycken för att inte bli vräkt. Det enda misstaget hon begick var att bli långvarigt sjuk.

I Fattigfällan får vi följa Beatas kamp med socialen och hennes strävan efter att försöka få en stunds trygghet för att orka bli frisk innan det är för sent. Beata är ett fiktivt exempel på alla de som farit illa när olyckan varit framme, men allt som händer henne i boken är baserat på verkliga händelser.




En bok jag verkligen ser fram mot att läsa.....







måndag 24 oktober 2016

Skogens kraft








En dimmig morgon i oktober
jag går en slingrande stig
i blöt skog med hala trädrötter
ser inte långt framför mig
det är dimmigt och grått
men vad gör det
likväl som livet som är här och nu
likväl får blicken vara där jag är
just här
vad som väntar därborta
låt det va












Sätter mig på en smått blöt sten
lyssnar
tystnad
inandas skogens luft
det är höst
inga fåglar hörs
vinden är så lätt
den förmår inte röra
bland de löv som än finns kvar
på träden






Medans stunden går
där jag sitter
en strimma sol spricker fram i dimman
det börjar lättna
genom de gröna träden
ljusstrålarna börjar dansa
bland blad och grenar
precis som livet självt
ibland tittar solen fram
och ibland är det moln
på vår himmel


Strimman av ljus i skogen
speglar härliga skatter
av skiftande ljus och färg
och både blåbär och lingon
för ett tag sedan lystes upp
i blått och rött
i den unika natur vi har


helt plötsligt en ekorre
hoppar fram
från en gren till en annan
så graciöst och tyst
hej du, ville jag säga
jag är inte farlig
du, kan vi inte prata lite med varandra






kanske dags att ändå vända hemåt
från skogen med dess kraft
precis som att
släppa tankarna och gå vidare
en reflektion
de viktigaste på jorden
låt oss aldrig tvivla
låt hoppets låga alltid brinna
ända fram till slutet




















































Nomineringar till Augustpriset




Så har nu de nominerade böckerna offentliggjorts.

Det ska nu bli spännande att vänta och se vem som tar hem det. 
Även lilla Augustpriset  ska bli intressant att se vem som får.



Böckerna finns att köpa hos bl a ADLIBRIS

BOKTIPS

                                                                                   

Manolitas tre bröllop

Info hämtad från WIKIPEDIA. Almudena Grandes, född 1960 i Madrid, är en spansk författare.

Almudena Grandes räknas som en av Spaniens främsta kvinnliga författare och som en viktig röst i den spanska samhällsdebatten. Hon har givit ut ett tiotal romaner och några novellsamlingar och fick sitt genombrott med den erotiskt frispråkiga romanen Lulú såväl internationellt som i Spanien, där den belönades med ett flertal priser.

Romanen Pojken som läste Jules Verne, som utspelar sig under Francotiden i Spanien, utkom i svensk översättning 2014.





INNEHÅLL:
I ett Madrid präglat av nöd, fattigdom och politiskt förtryck försöker artonåriga Manolita Perales García ta hand om sina fyra yngre syskon när hennes far och styvmor kastas i fängelse och hennes storebror Antonio går under jorden. Efter Francos maktövertagande tvingas Antonio leda sin underjordiska motståndscell från gömstället i omklädningsrummet på en flamencoklubb. Motvilligt går Manolita med på att besöka en politisk fånge i det ökända Porlierfängelset, för att på så sätt hjälpa sin bror med spridning av den politiska propagandan. Snart upptäcker hon att hon hyser starka känslor för fången, och att de är besvarade, men Manolitas tillvaro ställs återigen på sin spets när det visar sig att en av Antonios partikamrater är angivare. Frågan är bara vem?

Verkliga händelser och personer blandas med fiktiva när Almudena Grandes med inlevelse skildrar livet i efterkrigstidens Madrid i sin nya, brett anlagda roman. Manolitas tre bröllop handlar om misär och hopplöshet men också om sammanhållning, uppfinningsrikedom och ett stort mått av civilkurage hos madridborna.


Trevlig läsning - Feliz lectura ! 


söndag 23 oktober 2016

En dag till....






 Nu faller regn
över trädgårdens gröna gräs
över jorden vi går
regn faller över mig
som tårar på min kind














Vätan gör färgerna klarare
i höstens så vackert åldrande
En dag som denna
orkar knappt dagen vakna
men mitt i det mörka finns ljuset







                                                          





Dåsar under tunga skyar
En kulen dag
med regnblöta gator
Snålblåst
minns den dag
då solen sken över jorden




                                                                                                 


Träden leker nu med nyanser
mellan rött och gult
Där jag går prasslar det
under mina fötter
sparkar lite lekfullt
bland löven
och minns min barndom
så lekande lätt
                                                                                                 



Stannar upp och ser mig omkring
ja visst är det underbart
att få gå på jorden om så bara för
en dag eller ytterligare en dag till och kanske ännu en dag till










Lyssna
dofta
se
känna
njut
Allt liv i just nu
är det vackraste som finns














Jag vänder mig om och ser mina älskade
stå där i det ljusnande sken  
glimmar som guld som hösten själv
Kom flickan vår
här är vår väg tillsammans
Tack kära jord för det du skänker ...









Söndagens smakbit, "Så putsas en skitstövel"




Ett stående inslag varje vecka är "En smakebit på søndag" hos Mari med den norska bloggen Flukten fra virkeligheten

Vi väljer varje vecka ut ett stycke ur en bok vi läst och delar med oss av det.  Det är ett kul sätt att titta in till de andra som deltar och få veta vad de läser.

Den här veckans smakebit från mig är boken "Så putsas en skitstövel", skriven av Maria Steen.

Det här är Maria Steens första bok. Romanen handlar bland annat om några kvinnor som delar på samma man, dock utan att veta om detta. Han är med andra ord en skitstövel.

”Så putsas en skitstövel”, bokens titel, är naturligtvis en parafras på Shakespeares ”Så tuktas en argbigga”. Hos Shakespeare och ungefär 500 år framåt har kvinnor inte ofta släppts fram som huvudpersoner, än mindre har de fått betrakta män som objekt. Maria Steen bryr sig inte ett vitten om sådana traditioner, hon låter kvinnorna i boken bedöma män efter yttre egenskaper och dessutom vara väldigt rättframma i sina omdömen.

På bokens baksida står det att läsa: 

Agneta och Carina är bästa vänner. De syresätter varandra. Men de är mycket olika varandra.
Agneta tycker att utan ett glas rött i handen är man inte riktigt klädd, och när hon röker blåser hon ut moln som får Hiroshima-svampen att se ut som en trattkantarell. Hennes syn på män är kärv:
"Först så finns dom där, nyktra och rena och finniga, och sedan POPP så är dom borta. Återfinns 30 år senare på puben där dom sitter, frånskilda och sentimentala eller drängfulla och har problem med sj-ljuden".

Agneta är orolig för Carina, som har en romantisk och omissstänksam läggning. Hon har haft två passioner, tre förlovningar och en gång varit nära att bli gift. Nu är hon sambo med Mats som gåtfullt försvinner veckor i sträck, och vars mobil alltid tycks ha dålig täckning. 
Kärleken är blind, mmen i Carinas fall hade det inte varit helt fel med lite ledsyn åtminstone, anser Agneta och bestämmer sig för  att ingripa. Sen kommer Eva-Lis in i bilden och ovantade saker börjar hända. Allt utspelas i ett klarögt och fräscht beskrivet Karlskrona, med omgivningar.

Katarina Mazetti skriver "Det här är den roligaste bok du någonsin läst om en riktig ärkeknöl och om de kvinnor som alltför länge låtit honom komma undan med att vara det. Tills de en dag.....

Författare:Maria Steen
Språk:Svenska
Utgiven:2016-08
ISBN:9789163913402
Förlag:Vulkan
Antal sidor:279

fredag 21 oktober 2016

MATTIPS







Bild lånad från CITYGROSS

Kycklinggryta med Mango Chutney

4 pers. Ingredienser:

250 g ris
600 g kycklingfilé
2 tsk rapsolja
0,25-0,5 solovitlök
1 tsk flytande honung
2-3 tsk sambal oelek
1 dl mango chutney sweet
0,5 msk kinesisk soja
2 dl fraiche 5%
salt & peppar
0,5 förp sockerärtor
1 påse sallad

Gör så här:

1. Koka ris enligt förpackningen

2. Skär kycklingen i mindre bitar och fräs i olja i en gryta

3. Pressa ner vitlök och blanda ner honung, låt steka med en liten stund tills kycklingen fått fin färg. 
Blanda ner sambal, mango chutney, soja och fraiche

4. Puttra ihop ett tag och smaka av med salt och peppar

5. Strimla sockerärtorna och blanda ner i kycklinggrytan.

Servera med grönsallad

BUON APPETITO !















TREVLIG HELG !


En grön oas...







En grön oas i storstaden....











torsdag 20 oktober 2016

BOKTIPS



"I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv"
skriven av Tom Malmquist

Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2016. Belönad med Dagens Nyheters kulturpris 2016 "Tom Malmquist hugger tag i läsaren från första sidan i en stark och osentimental sorgebok".

INNEHÅLL:
Tom och Karin väntar sitt första barn när Karin plötsligt insjuknar och måste föras till sjukhus. Barnet tas ut med kejsarsnitt och som i en mardröm springer Tom i kulvertarna under Karolinska sjukhuset, mellan intensivvårdsavdelningen och Neonatalen; mellan liv och död.
När han återvänder hem är det utan Karin, ensam med ett spädbarn och en chockartad sorg. Några månader senare dör också hans egen pappa, som han hela sitt liv haft ett komplicerat förhållande till.
"I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv" är en rå och vacker bok om ett år som förändrade allt. En berättelse om förlust, föräldraskap och det liv vi lever, ögonblick för ögonblick.

Förfataren:
Tom Malmquist (född 1978) är poet. Han debuterade med den mycket uppmärksammade diktsamlingen "Sudden death", följt av "Fadersmjölken". "I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv" är hans första prosaverk och belönades med DN:s kulturpris 2016, Karin Boyes litterära pris 2015, samt nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2016. 
Tom Malmquist tilldelades också stipendier från Stiftelsen Natur & Kultur och Albert Bonniers stipendiefond för svenska författare.

Utdrag ur boken:
»Jag har gjort mig av med teven, jag har sagt upp prenumerationerna på tidningarna, jag läser böckerna som du har köpt och funderar på understrykningarna som finns på var och varannan sida, jag ögnar bara som hastigast igenom nyheterna från TT i min telefon, knappt det klarar jag längre, 
jag hör skriken och jag hör mistlurarna, jag kan till och med bli rädd för en mindre skogsbrand tusentals mil bort och börjar genast föreställa mig hur fåglarna förkolnar i uppåtvindarna.«

Recensioner:
"Tom Malmquist har skrivit höstens bästa roman."
Björn Wiman, Dagens Nyheter
---------------------------

"Den här boken nästan golvade mig, jag sträckläste den medan hjärtat bultade, jag var nästan hypnotiserad. Malmquist tar ett järngrepp om läsaren och släpper inte förrän sista sidan, men knappt då, man lever kvar i den här berättelsen väldigt länge."
Ingalill Mosander, SVT Go'kväll
-----------------------------

Personer i min närhet som lyft upp den här boken har inte kunnat lägga den ifrån sig. Det kommer inte heller du att kunna. Tom Malmquist har skrivit en av de mest hypnotiskt skrämmande kärleksskildringar jag läst. Hjärtslitande obarmhärtig. // Detta är en bok skriven inte bara i stark känsla utan också med brutal skicklighet. De första knappt hundra sidornas sjukhusinferno är som en enda utandning. Det finns inget då, inget sedan, bara nu. // det gör I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv till en given kandidat till årets Augustpris
Per Svensson, Sydsvenskan
----------------------------

"Att läsa är att jaga efter Tom i korridorerna på Karolinska sjukhuset /.../ Även när den akuta berättelsen om döden saktar ner, rör sig fram och tillbaka i tiden och börjar lägga ett pussel av Tom och Karins liv tillsammans, så uppehåller den sig i ett akut nu /.../ Långsamt förstår man hur Toms och Karins kärlek har växt fram, och att det här är en berättelse om så mycket mer än chock och sorg, att det framför allt är en berättelse om livet. Det är också något av det mest osentimentala jag har läst."
Malena Rydell, Dagens Nyheter







onsdag 19 oktober 2016

Recension av "Höstvind & djupa vatten"



Start tack till bokförlaget MODERNISTA

Recension av "Höstvind & djupa vatten",
författare H.-K Rönnblom

Boken gavs ut första gången 1955.

Författare: H.-K. Rönblom
Språk: Svenska
Utgiven: 2016-07
Formgivare: Lars Sundh
ISBN:9789177011453
Förlag: Modernista
Antal sidor:206
Genre: Kriminalroman

Lite om författaren H.-K Rönnblom, vars hela namn är Hans-Krister Rönnblom. född den 22 juni 1901 i Karlskrona, död 4 februari 1965. 
H.-K. Rönnblom doktorerade i statsvetenskap och blev därefter publicist. Arbetade politiskt i Folkpartiet och verksam i nykterhetsrörelsen.
Som journalist arbetade han åren 1932–1944 som politisk redaktör på Västerbottens-Kuriren, som chefredaktör på Västernorrlands Allehanda 1944–1948 och som politisk redaktör på Aftonbladet 1948–1956.

Maria LangVic Sunesson, Stieg Trenter och H.-K. Rönblom kallades för "De fyra stora" i svensk kriminallitteratur före Sjöwall/Wahlöö. Rönbloms pusseldeckare utspelar sig ofta i mindre städer, med träffsäkra miljöskildringar. Huvudperson och problemlösare i detektivromanerna är historikern, läroverksläraren och amatördetektiven Paul Kennet.

Priser och utmärkelser:
Sherlock-priset 1955 för "Höstvind och djupa vatten"
Sherlock-priset 1962 för "Bok över obefintliga"
Lotta Olsson i Dagens Nyheter utsåg 2015 "Höstvind och djupa vatten" till en av de 100 bästa deckarna genom tiderna

Mitt betyg:
5/5

Handling:
Den andra boken om Paul Kennet och hans detektivaarbete är tillbaka som läroverkslärare i Sundhamn efter ett års tjänstledighet och som intresserar sig för mordgåtor av intellektuella skäl.

Avläsaren på statens elverk och nykteristivraren Gerhard Bäck, född 1912 och kom i stadens tjänst 1945. Han utsattes för ett brott och omkommer plötsligt och som först antas vara ett pojksträck genom att en ståltråd var uppspänd i brösthöjd när han kom körande på sin moped i halvmörker.
Han kastades handlöst av mopeden och i fallet slog i bakhuvudet i gatan. Döden var troligtvis omedelbar.
Gerard Bäck var omtyckt på sin arbetsplats och känd för en ideel livssyn och intresse för nykterhetssaken.

Paul Kennet får kännedom om denna händelse som väcker hans intresse och han själv tar tag i och börjar försiktigt nysta bland samhällets befolkning för att få fram information som leder fram till den skyldige.
Finns det en mördare i ledningen för nykterhetsföreningen Höstvind ?

Bland övriga personer som nämns är stadens allvarsamme drätselkamrer, som Kennet bekantar sig med på en kulturell soaré och som bidrar med viktiga upplysningar.

I den här historien deltar också hans syster vid hans sida som en nordisk, kvinnlig, sofistikerad doktor Watson.

Övriga intressanta karaktärer är Ehlevik-kommunalpamp, Sune Vilhelmsson-folkskollärare och logetemplar i logen Höstvind, Roland Eriksson-biträde i järnhandeln, Ulla Fridgren-logestudieledare,
Ossian Viklund-logeskattmästare, Irene Carp-logerådgivare m fl

Så här tyckte jag om boken:
Precis som H.-K. Rönnbloms tidigare kriminalroman "Död bland de döda" så är även denna bok en riktigt härlig deckarklassiker och pusseldeckare som gavs ut 1955.  
Även i denna bok gillar jag hans stilmässigt utformade text rakt igenom boken .
Liksom i boken "Död bland de döda" som han skrivet är det språket jag verkligen uppskattar även i denna bok.
Genom hela boken försöker man att lista ut vem mördaren är och författaren har verkligen lyckats att hålla läsaren i spänning sida upp och sida ner genom hela boken inför avslöjandet vem mördaren är.

Han formulerar sig med humor och lätt ironi som gör att man stundtals får ett leende på läpparna och det är ett sant nöje att läsa texten och formuleringarna.
Konversationen är rapp och tilltalande som läsare och som jag tycker är mästerlig.

Liksom i den tidigare kriminalromanen "Död bland de döda" håller han ett tilltalande bra tempo boken igenom som gör att man som läsare inte tröttnar utan fortsätter sida efter sida lika engagerad i vem mördaren är och många gånger under tidens gång genom boken trodde jag att nu har jag listat ut vem mördaren är men inte då....och just den stilen av kriminalroman är tilltalande.

Det har varit en fin upplevelse och läst boken där man som läsare slipper blod, hemska hämnder, hemska beskrivningar av lik m m, utan denna är en lugn men ändå spännande bok.

Hans miljöbeskrivningar är även i den här boken mycket tilltalande och som speglar 50-talet.
Handlingen utspelar sig i en liten småstad som heter Sundhamn. 

Omslaget på boken är stilfull med sobra färger och en snygg herre i hatt från 50-talet. 






 . 

Skönaste tiden......






Skönaste tiden,
är det i en höstmorgon med dimma, tystnad och vattendroppar
som speglar sig som pärlor i gräset,
när alla gulnade höstlöv
i naturen är som en sprakande färgpalett, hösten som klär av sommarens alla löv



Skönaste tiden,
är det i en vinterdag med en sol som glimmar i den tjocka snön så vit och krispig,
knarret under fötterna som
plöjer sig fram i snön
då det är -10 grader,
vi drar oss tillbaka in i värmen och vaknar upp i tö




Skönaste tiden,
är det när fåglarna börjar kvittra,
när det byggs bon, krokusarna knoppas, när det börjar grönska i naturen, när björkarnas små musöron börjar anas,
vintern börjar rinna ut i sina porlande bäckar, 
vi börjar vakna




Skönaste tiden,
är det när man går ut på altanen med sitt morgonkaffe och solen värmer det allra skönaste, när koltrasten sjunger det allra vackraste han kan, 
eller det första doppet i sjön, vi njuter av denna korta tid
som bara försvinner allt för fort








Skönaste tiden,
är trots allt också här och nu
som är som guld som glimmar,
lika vacker, lika betydelsefull
som livet som sådant

måndag 17 oktober 2016

Foto i grönt med höstiga löv




Så här ser det ut i vattnet på vissa ställen grönt, grönt och lite höstiga löv som ligger uppe på ytan...

söndag 16 oktober 2016

God höst





Vem kan motstå dessa läckerheter......

Författarnytt






Ännu en bok av författarinnan Eléna Ferrante.

Så här beskrivs lite om boken:
Elena stöter under ett författarframträdande på Nino Sarratore som hon i hemlighet varit förälskad i under hela sitt liv. Lila har efter sitt misslyckade äktenskap börjat ett nytt liv med Enzo Scanno och bor med honom och sin son Gennaro i en förstad till Neapel. På kvällstid lär sig Lila allt hon kan om datorer och programmering för att på så sätt skapa sig en ny och bättre tillvaro.

Lila och Elena försöker var och en på sitt sätt navigera genom det italienska 70-talet med all dess politiska oro, sexuella frigjordhet och sociala förändringar. Båda känner sig vilsna i den moderna världen och söker sig till varandra. Elena befinner sig i ett vägskäl i sitt äktenskap och Lila blir på nytt hennes förtrogna.


Artikel hämtad ur DN

Kommer på svenska.


De tre romanerna i ”kärlekstrilogin” kommer att ges ut på Norstedts med start hösten 2017, i svensk översättning av Barbro Andersson.

Romansviten finns utgiven på engelska, med titlarna ”The days of abandonment” (2005), ”Troubling love” (2006) och ”The lost daughter” (2008).

Elena Ferrantes barnbok ”La Spiaggia di notte” ges ut i svensk översättning av Rabén & Sjögren våren 2017.

Det sorgligaste med avslöjandet av Elena Ferrantes sanna identitet är att vi kanske inte kommer att få läsa mer av henne i framtiden. En liten tröst för alla som trollbundits av Neapelkvartetten kan då vara att Ferrante redan hade givit ut tre romaner innan hon påbörjade serien om Lila och Elena. De finns samlade i volymen ”Cronache del mal d’amore” och precis som titeln anger kretsar romanerna kring kärleken som smärta och lidande. De kan med fördel läsas som en löst sammanhållen trilogi, samtliga med en (väldigt) ensam kvinna i centrum – ungefär som i Kieslowskis filmsvit Trikoloren; ”Den blå filmen” kom året efter Ferrantes debutroman. Men framför allt kan denna ”kärlekstrilogi” läsas som förstudier till Neapelsviten.

Alla tre romanerna handlar om en kvinna som befinner sig i någon sorts livskris. I debutromanen ”L’amore molesto” (1992) har Delia precis fått veta att hennes mamma har påträffats drunknad i närheten av Minturno, en turistförgäten badort mellan Rom och Neapel. En märklig omständighet i vad som förmodas vara ett självmord är att modern, som alltid haft en ytterst modest garderob, vid sin död var iförd endast en raffinerad spetsbehå. Snart börjar telefonen ringa i den döda moderns hem och en mystisk man besöker trapphuset nattetid. I en kuslig scen skymtar Delia hans ansikte när han passerar på väg ner i hissen. ”Mördaren!” – tänker den deckarvane läsaren, men mannens ansiktsuttryck är helt vänligt. Kort därpå får Delia och den mystiske mannen kontakt med varandra och kriminalromanens pakt är därmed bruten. Berättelsen börjar i stället anta formen av en surrealistisk mardrömsfantasi. I den döda moderns så påtagliga frånvaro börjar långsamt suddiga barndomsminnen av ett våldsamt triangeldrama nå upp till Delias medvetande. Skälet till att Ferrante ville ge ut sin debutroman under pseudonym kan vara privat, men i så fall är dedikationen ”a mia madre”, till min mor, desto mer förbryllande.

Stilistiskt är ”L’amore molesto” mer förtätad och elaborerad än Neapelsvitens raka berättande. Och det märks att den är från början av nittiotalet: här finns exempel på postmodernistiska älsklingsteman som subjektsupplösning och identitetsförskjutning. Men redan här använder Ferrante den effektiva berättarteknik som hon utvecklat och förfinat i sina senare romaner. Tekniken går ut på att ständigt överrumpla inte bara läsaren utan även berättaren som famlar runt i tillvaron likt en främling för sig själv.

En sådan berättare är också Olga i Ferrantes andra roman, ”I giorni dell’abbandono” (2002) som kom ut först tio år efter debutromanen. Romanen börjar – som alltid hos Ferrante – in medias res: ”En eftermiddag i april, omedelbart efter lunch, berättade min man att han ville lämna mig”.

Chockad och övergiven står Olga, som har givit upp en spirande författarkarriär för att vara hemma med barnen, kvar i skärvorna av den tidigare så perfekta kärnfamiljen. Som svensk läsare år 2016 kan man irritera sig på att scenariot är så stereotypt – mannen som tröttnat på sin tråkiga hemmafru och förälskat sig i en tjugofemårig blondin – men samtidigt är det här är en djupt känd skilsmässoskildring från den försmådda hustruns perspektiv. När Olga inte längre kan betala el- och telefonräkningarna, blir hon och barnen helt isolerade i lägenheten och runtomkring dem tilltar förfallet. Här finns scener som skildrar hur Olga förnedrar sig själv så djupt inför exmaken att hon får Lena Anderssons kärlekshungrande romanfigur Ester att framstå som blaserad. Men Olga är inte bara ett offer – Ferrante framställer aldrig sina personer så entydigt. När hon så småningom ger sig in i en sexuell förbindelse med grannen framträder också hennes mindre sympatiska sidor: hon är egoistisk, föraktfull och bitvis ganska hänsynslös.

Stråket av grymhet går i arv till Leda, huvudpersonen i Ferrantes tredje roman, ”La figlia oscura” (2006). Leda är universitetslärare i engelsk litteratur, frånskild med två döttrar som studerar i Toronto dit exmaken, också han akademiker, flyttat. (Den som läst de senare delarna i Neapelkvartetten känner omedelbart igen Elena Greco som vuxen.) Leda befinner sig ensam i en badort på joniska kusten. Från solstolen på stranden betraktar hon varje dag en ung mamma som leker hängivet med sin lilla dotter några parasoll längre bort. Snart förstår Leda att de två tillhör den högljudda napoletanska släkten som ockuperar en stor del av stranden. Den finlemmade unga mamman visar sig vara gift med en vulgär men omtänksam camorrista samtidigt som hon har en kärleksaffär med en ung student. Här finns alltså embryot till Lilas liv som ung gift kvinna i ”Hennes nya namn”. Men i ”La figlia oscura” väcker den unga kvinnans intima samspel med den lite underliga dottern smärtsamma minnen till liv.

Leda börjar minnas hur hon själv som ung mamma med sömnbrist försökte leva upp till förväntningarna att ta hela ansvaret för barn och hem och samtidigt slå sig fram som forskare i en kvinnofientlig akademisk miljö. De höga kraven fick henne att ständigt tappa tålamodet med sina små döttrar. En dag kastar hon ursinnigt ner sin äldsta dotters docka från balkongen – ännu en ferrantisk urscen som återkommer precis i början av berättelsen om Lila och Elena. Vanmakten över att inte få utvecklas intellektuellt driver så småningom Leda till att lämna man och barn och fly till England med en äldre professor som hon förälskat sig i efter att han offentligt lovordat hennes vetenskapliga insats inför de misogyna kollegorna.

I en intervju i Svenska Dagbladet har Ferrante sagt att alla hennes romanfigurer är självständiga kvinnor som har kämpat mot patriarkatet och vunnit (20/3 2016). Ändå är det fortfarande något som skaver i deras liv och detta något finns ofta i relationen till andra kvinnor, särskilt modern. Om moderskapet är ett av flera teman i Neapelsviten så är det mer renodlat i ”Kärlekstrilogin”. Här omförhandlas bilden av den goda modern. Genom att skildra alla dessa mammor som försvinner, blir övergivna eller själva lämnar sina familjer skriver Ferrante fram berättelsen om det moderna moderskapets komplexitet och tabubelagda sidor.

”Det som är svårast att berätta är det som vi själva inte förstår”, säger berättaren i ”La figlia oscura”. Och dessa svårberättade och samtidigt svårbegripliga företeelser i den kvinnliga erfarenheten verkar Ferrante mena att man hittar när man synar relationerna mellan kvinnor. I stället för att fastna i klichéer om kvinnliga relationer som varma, innerliga och solidariska, så intresserar hon sig för allt det som inte passar in i den bilden. Hon undersöker gliporna mellan det kvinnorna i hennes romaner ger sig ut för att vara och dem de egentligen är och framför allt så dröjer hon kvar där det gör som mest ont – i det motsägelsefulla och outtalade.

Jag tror att Ferrantes sätt att belysa den kvinnliga erfarenheten, så att varenda liten skavank uppenbaras, behövs mer än någonsin i en tid då många drunknar i kraven på yttre och inre perfektion. Kvinnan måste omfamna moderskapet – och alla dess uråldriga implikationer – med en lika mycket självuppoffrande energi som hon förväntas uppbåda i ett allt mer pressande arbetsliv. Det kallas livspussel, men en mer passande spelmetafor hade varit Idioten – patiensen som aldrig går ut.

Även om de tre första romanerna och Neapelkvartetten har en mängd motiv och personer gemensamt, har de förra mer finlitterära anspråk. Titlarna är till exempel ambivalenta på ett sätt som bidrar till att dubbelexponera det berättade. Den välljudande titeln ”L’amore molesto”, betyder ungefär ’obehaglig, påträngande kärlek’. Vems kärlek syftar den på? Förmodligen lika mycket den döda moderns hemliga kärleksliv som den kvarlevande dotterns morbida bindning till sin mamma. ”I giorni dell’abbandono” (2002) betyder ungefär ”Dagar av övergivenhet”, men ”abbandono” kan på italienska även betyda försummelse och vanskötsel, vilket är precis vad den tidigare så ordentliga Olga ger sig hän åt efter makens svek. Och vem är egentligen den mörka underliga dottern som åsyftas i titeln ”La figlia oscura”? Är det den unga kvinnan på stranden, hennes lilla dotter eller Ledas egna döttrar? Eller är det Leda själv som under sin välanpassade fasad visar sig ha en mörk sida?

Att läsa Ferrantes författarskap ”baklänges” kastar ljus över sådant som man kanske inte reagerar på när man läser Neapelkvartetten. Till exempel lade jag plötsligt märke till att många av de avgörande händelserna i Ferrantes värld är förlagda till trapphus och badstränder. Tänk bara på den inledande och helt avgörande scenen i ”Min fantastiska väninna” när Lila kastar ner Elenas docka i det mörka schaktet nedanför trappan. Även ”L’amore molesto” utspelar sig till stor del i trapphuset, i synnerhet på trappavsatsen till femte våningen i den döda moderns hus där ingen bor.

Varför just trapphus? Kanske för att de är ett av tillvarons mellanrum, en plats som varken är borta eller hemma, en gråzon mellan de yttre och inre rummen. Badstranden markerar en annan gräns, övergångslandet mellan jord och vatten, och blir hos Ferrante ofta sceneriet för erotiska dramer. Det är på stranden som Elena i Neapelkvartetten mister sin oskuld och det är där som hon tvingas bevista hur de två personer hon älskar allra mest – Lila och Nino – inleder sin passionerade kärlekshistoria. På stranden utspelar sig även delar av ”L’amore molesto” och ”La figlia oscura”. Ett av motiven ur den sistnämnda har Ferrante utvecklat i sin enda barnbok, ”La spiaggia di notte” – badstranden på natten.

På en väsentlig punkt skiljer sig dock de tre första romanerna från Neapelsviten: de berättande kvinnorna saknar nära väninnor. Däremot har de alla tre drag av både Lila och Elena. De som spekulerat i om de två väninnorna i själva verket bör betraktas som en klyvning av en och samma person får därmed vatten på sin kvarn. Den bitvis så mefistofeliska Lila är kanske den ”djävul som ska driva på och fäkta” Elena. Varför skulle Ferrante annars ha valt just detta citat ur Goethes ”Faust” som motto till Neapelsviten? Kvinnorna i Ferrantes tre första romaner fäktas också med demoner – men de finns inuti dem själva.

Cecilia Schwartz -

Trevlig söndag !

Söndagens smakbit "Dagbok från ditt försvinnande"



Söndagens smakbit är ett återkommande tema varje söndag. Titta gärna in till den som anordnar detta tema och passa på och se vad andra håller på att läsa. KLICKA HÄR
Varsegod här är min smakit för den här söndagen:


En berättelse om saknad och kärlek, om överlevnad och om tvingas 
uppfinna sig själv på nytt.

Den 6 oktober 2011 befann sig Malin Lagerlöfs man, filmregissören Daniel Lind Lagerlöf, på Västkusten för att leta efter miljöer till en filminspelning. Han föll troligtvis i havet från en klippa och drunknade, men ingen vet säkert eftersom kroppen aldrig har återfunnits. Malin lämnades ensam med tre barn varav det yngsta var bara tre månader.

Dagbok från ditt försvinnande handlar om vad som händer när någon en helt vanlig morgon säger hejdå, går ut genom dörren och aldrig mer kommer tillbaka. Det är en berättelse om saknad och kärlek. Men allra mest handlar det om överlevnad och om att tvingas uppfinna sig själv på nytt.






lördag 15 oktober 2016

Höstigt



Än blommar det.....hoppas på det ett tag till...


En blomma fast på fyra tassar :)

Ha en härlig lördagskväll !

På språng...






Helgläsning








"Teodlarens hustru" skriven av Dinah Jefferies.
Författarinnan låter gärna sina böcker utstpela sig i Fjärran Östern och de är ofta genomsyrade av en blandning av kärlek och sorg.

En Sunday Times-bestseller

Baksidetext:
Fylld av optimism kliver nittonåriga Gwendolyn Hooper av ångbåten som har tagit henne till Ceylon där hon ska träffa sin make. Men mannen som tar emot henne på plantagen är inte samme man som hon blev hals över huvud förälskad i hemma i London. Den grubblande och distanserade Laurence har fullt upp med arbetet på teodlingen och har inte mycket tid över för sin unga hustru. Gwen får utforska egendomen på egen hand.Det är en plats fylld av mystiska ledtrådar till det förflutna låsta dörrar, en gulnad bröllopsklänning i en koffert och en överväxt grav som är undangömd på ägorna. Snart blir Gwen gravid, men lyckan över det nya livet blir inte långvarig och i förlossningsrummet tvingas hon ta ett beslut som kommer att påverka hennes liv för all framtid.






The Sunday Times (Sri Lanka)........"håller läsaren på halser ända till sista sidan"

The Sunday Express........."imponerande och oerhört tänkvärd......historisk fiktion när den är som allra bäst. Fängslande".

The Book Magnet........"En absolut fantastisk bok som fångar läsaren från första stund...."

Women & Home......."En gripande berättelse om kärlek, svartsjuka, girighet och tragedi"