Välkommen att följa bloggen

tisdag 21 februari 2017

53/365. Katt & råtta, Fotoutmaningen





53/365. Katt och råtta (180)


Här hanns inte med att tänka på någon kvalitet på bilden utan bara snabbt som blixten sätta upp kameran framför ansiktet och bara klicka av och hoppas på att blev något över huvud taget. 

Kissen blev lika förvånad som vad jag blev när vi stötte på varandra :-)
och att han hade en råtta i mun var ju verkligen bonus för mig och temat :-)

Jag fick beskära bilden rätt mycket så kvalitet pga av det också blev sämre.
Men japp...jag fixade iaf temat :-)
Trodde aldrig jag skulle kunna greja det här temat över huvud taget :-) och så står bara temat helt plötsligt framför mig,  katten med råttan där ! :-)  Kul med en fotoutmaning :-)









måndag 20 februari 2017

BOKTIPS

Mandelmanns köksbok: självhusållande recept från Djupadal.

De flesta känner nog till TV-programmet hemma hos Mandelmanns och dess liv på gården.

Hos Mandelmanns på Djupadal tas allt från åkrar och i grönsaksland, i ladugårdar och hönshus, växthus och bikupor till vara och förädlas. Spannmål, grönsaker, bär, frukt, kött, mjölk och honung blir bröd, pasta, must, inläggningar, smör, ost, yoghurt, grytor, korv, omelett, godis – och mycket mer. Recepten är prövade och omprövade, använda och älskade i ett självhushåll där årstiderna styr vilken mat som står på bordet och vad som lagras i skafferi och jordkällare. Välkommen att smaka, både i boken och i verkligheten!

Det är nu över tjugo år sedan de flyttade till den fyrlängade gården Djupadal – som länge fört en slumrande tillvaro – och väckte den till nytt liv med barn, växthus, kronärtskockor, solrosor, dammar, aprikosträd, grisar, lamm, bordercollies och mjölkkor. Märkligt var det att upptäcka att det mesta som vi odlade smakade så gott, säger de. Hur kunde det komma sig? Var det de kalkrika lätta jordarna? Eller alla mineralerna i det friska källvattnet som porlade fram ur sanden? De många soltimmarna och de långa varma höstarna här nära havet? Eller bara ekologisk självhushållarmagi? Eller rentav allt på en gång?

En intressant bok att läsa sig igenom som skapar förståelse, inspiration och idéer. Man önskar att det skulle finnas mycket av det här tänket.














52/365. Mellan träden, Fotoutmaningen





52/365. Mellan träden (213)

En väl upptrampad stig av alla hjortarna.

söndag 19 februari 2017

Leva mer blått



Det finns forskning i var man lever längst på jordklotet och hur bär man sig åt för att få ett långt liv. Det finns några blå zoner runt om i värden. 
Titta gärna in hos FORSKNING OCH FRAMSTEG

Bok finns att köpa bl a hos bl a ADLIBRIS. "Den blå maten : recept för ett långt och lyckligt liv"


1. Ät inte för mycket. Välj bra råvaror med mycket näring

2. Välj mest från växtriket. Låt grönsaker – gärna gröna bladgrönsaker – ta upp större delen av tallriken. Ät kött ibland, i mindre mängd.

3. Ät många sorters örter. Människorna i de blå zonerna kan äta 20 olika vegetabilier om dagen.

4. Dra ner på vete och socker. Mat med högt GI saknas helt eller spelar en undanskymd roll.

5. Odla. Att odla egna grönsaker, te- och krydd­växter har många fördelar. Samtidigt som man får tillgång till fräscha råvaror, får kroppen motion och själen en känsla av mening.

6. Välj färskt och närproducerat.

7. Dra ner på komjölken. Gärna yoghurt, smör och ost – men dra ner på mjölken.

8. Ät fisk eller ost. Protein och viktiga fett-syror kommer från fisk, yoghurt eller ostar.

9. Ge magen nattvila. Lunchen är dagens huvudmål. Med en lätt middag och en ofta flytande frukost får magen vila länge.

10. Ät tillsammans med andra – om du kan.

Källor: "Den blå maten" och bluezones.com


Att äta bra det vet väl de flesta nu för tiden att man bör. Det finns en uppsjö att välja bland vad gäller matrecept.
Vi har väl alla våra favoriter i matväg.
Här nedan är något som jag då och då äter.


En enkel och nyttig maträtt, enligt mig, som jag brukar blanda ihop när jag vill att det ska gå fort.

Ingredienser:
 bulgur, sköljda
 persilja, finhackad
 ekologiska tomater
 hackad lök
 citroner enligt smak, färskpressad
 extra virgin olivolja
 salt
peppar
nötter efter smak
strö över lite Chia

I stort sett ta vad smaklökarna vill ha i kombinationen av grönt och de som finns omkring Medelhavet













51/365. Sida vid sida, Fotoutmaningen





51/365. Sida vid sida (274)


Nu har det varit riktig vinter under en kortare period så att kommunen har plogat upp en bana ute på sjön.
Många som går den banan en sån här dag när solen skiner. Både skridskoåkare, hundägare, utan hund också, motionärer med stavar, sparkåkare, fiskare m fl. 

Här har jag valt att lägga vovven och matten lite på vänstersidan i bilden så att dom är på väg in i bilden.











lördag 18 februari 2017

50/365. Dimma, Fotoutmaningen






50/365. Dimma (53)


En morgon då alla färger gick i grått och vitt men fortfarande en del snö kvar.
Dimma ut över sjön, lugnt och stilla i vinden.
Rätt ok väder ändå.

Igår plusgrader och regn och idag är den mesta snön försvunnen.
Det var bra att det blev några vintriga bilder iaf.
Sjön såg ut som en blankpolerad skridskobana idag. Ingen snö kvar på isen längre.
Det kan vara fint det också när solen skiner och de hus som ligger invid strandkanten speglar av sig på den blanka isen.

Nu börjar jag istället titta efter hur långt stjälkarna på vårblommorna har skjutit fart.
Visst gör de framsteg allt.












fredag 17 februari 2017

49/365. Oops !, Fotoutmaningen




49/365. Oops ! (237)


Oops ! Så här kan det gå när jag ska fotografera i mörker och inte har glasögonen med mig och inte riktigt kan läsa av knapparna och inställningar :-)

Det är faktiskt en blå Volvo som kommer susande mot mig på vägen när jag höll på att fota till ett annat tema för några kvällar sedan. :-)


.

48/365. Tillsammans, Fotoutmaningen







48/365. Tillsammans (320)

De är ju ändå för söta där de sitter tillsammans på en hylla utefter en husvägg. Det var en fin utsikt för dem och ett lugnt läge.


Kaja (Corvus monedula) är en fågel i familjen kråkfåglar som förekommer över Europa, västra Asien och i Nordafrika. Den är huvudsakligen en stannfågel, men en del populationer i norr och öster flyttar söderut på vintern. Fyra underarter har identifierats. De utskiljer sig framförallt i fjäderdräktens färger på huvudet och nacken. Carl von Linné var den första som beskrev denna art formellt. Han gav den namnet Corvus monedula. DNA-analys har senare visat att denna art, tillsammans med klippkaja, är en tidig förgrening i släktet Corvus och eventuellt tillräckligt olika de andra för att motivera att de klassificeras som ett eget släkte, Coloeus.

Den blir 34-39 cm lång och har svart fjäderdräkt med grå nacke och distinkt blek-grå iris. Den är social och kommunicerar med läten. Den lever i en liten grupp med komplex social struktur, i jordbrukslandskap, öppen skog, bergsklippor vid havet och i städer. Den är en allätare som lever på det den kan få tag på, många olika sorters växtdelar och ryggradslösa djur, liksom avfall som den kan hitta i städer. Kajan bildar monogama par som bygger enkla bon av kvistar i håligheter i träd, på klipphällar eller på byggnader. Den lägger ungefär fem ägg som är blekt blåa eller blågröna, med bruna fläckar. Äggen ruvas av honan. Ungarna blir flygfärdiga fyra till fem veckor efter kläckningen.




torsdag 16 februari 2017

BOKTIPS


Doften av en man



Förväntas skickas ut under vecka 14 från ADLIBRIS

Agneta Pleijels nya roman, en fortsättning på Spådomen, bygger på minnen av den unga kvinna som från 60-talet och framåt var hon. En omodern etta i Haga i Göteborg och ämnet litteraturhistoria är startpunkten och studierna går bra. Men hur kommer man åt livets honung? Ryms livet verkligen i litteraturen?

Vad vill männen? Hur matcha önskningarna som stiger ur deras dröm om kvinnan? Hur ta sig ut ur ett äktenskap som inte är ens eget, utan föräldrarnas? Det är lätt att gå vilse i allt som är outsagt. Men det är vad hon vill hitta språk för, i böckerna, i de många kärleksrelationerna, i tilltron och tvivlet på sig själv.

Hon är karsk, ömtålig och ensam. Mannen är han som måste utforskas. Frågorna tätnar om var gränsen går mellan ett du och ett jag, (och mellan kropp och själ). Doften av en man är en laddad, vacker och skarp berättelse om en ung kvinna som vill forma sitt eget liv och längtar efter att ta språnget och börja skriva.









































































47/365. Familj, Fotoutmaningen






47/365. Familj (72)


En fin liten familj hjortar fick jag beskåda här om morgonen. Omkring dem fanns nio stycken totalt.

Här står han och vaktar sin familj                                    Bonusbild












onsdag 15 februari 2017

45/365. Fartens tjusning, Fotoutmaningen





45/365. Fartens tjusning (73)


Det där med hastighetsbegränsningar i vårt samhälle är lite svårt för många att rätta sig efter. 
Det är väl så tyvärr över lag ute på vägarna att det går för fort.

tisdag 14 februari 2017

45/366. Snögubbe, Fotoutmaningen





45/365. Snögubbe (290)


Bäst att passa att försöka "ragga" upp en snögubbe så länge det finns någon snö kvar.
Jag hittade en som bodde tillfälligtvis så länge det är minus i luften på en tomt där jag brukar passera på promenaden.
Inte så mycket fantasi räckte till den här gången på temat :-)













måndag 13 februari 2017

44/365. Blåögd, Fotoutmaningen




44/365. Blåögd (30)


Lite blåögd kisse kan jag tycka som ger sig ut på isen i en å. Som tur är ingen djup å och smal är den också. 

Lite förargliga buskar som var i vägen igen när jag skulle fota :-)

En riktig söting :-)










söndag 12 februari 2017

Kaffesugen - Kaffets historia





Så var det kaffedags igen och vad passar inte bättre då när det är mulet och grått ute som vanligt här. För här lyser solen med sin frånvaro men har hört av SMHI att det ska spricka upp och kanske en liten solstrimma kan börja titta fram snart. 

Läste nyss om kaffets milstolpar som jag delar med mig av.


År 1511, blev det världens första kaffeförbud och det var i staden Mecka, Jemen.

År 1616, Första större lasten med kaffe anländer till Europa från Arabiska halvön.

År 1699, Europeiska kolonierna runt ekvatorn börjar plantera kaffe.

År 1685, Franske läkaren Sieur Monin uppfinner café au lait genom att rekommendera uppkokt mjölk i kaffet.

År 1727, Första kaffeplantan anländer till stora kaffelandet Brasilien från Franska Guyana.

År 1737, Svensken Carl von Linné gör första vetenskapliga beskrivningen av kaffesläktet Coffea.

År 1802, Franske apotekaren Discroisilles uppfinner kaffebryggaren.

År 1820, Tyske kemisten Friedlieb Ferdinand Runge upptäcker koffeinet i kaffet.

År 1882, Kaffebörsen start i New York.

År 1901, Japanske kemisten Satori Kato i Chicago lanserar ett pulverkaffe lösligt i vatten, föregångaren till snabbkaffe.

År 1901, Italienaren Luigi Bezzera konstruerar maskin som bygger på espressoprincipen.

År 1906, Tysken Ludwig Roselius får det första patentet på kaffeinfritt kaffe.


Fortsättning följer i ett annat inlägg.

Ha en fin söndag ni som tittar in här !!






43/365. Återseende, Fotoutmaningen







43/365.  Återseende (361)           

Ett återseende med Domherren som jag för några dagar sedan fotade.....
Han satt visst och väntade på mig och i exakt samma buske. Vilken tur jag har haft ! :-)
Visst är dom för söta.....?


Den här gången var det inte grenar som skymnde framför honom när jag klickade på kameran.
Han verkade sitta och äta ett riktigt buffébord i den där busken.
Han har suttit där rätt ofta och smaskat på något. Näbben brukar vara full av något gott i gulaktig ton.
Ni ser de runda små kulorna (knoppar) i busken och av dem äter han.
Domherren har för mitt öga varit en betydligt lugnare fågel att få fotografera än t ex blåmesar som är betydligt mer "flygiga" av sig.
Det har även gått att komma närmare inpå Domherren men man får smyga som en indian :-)
Varje gång jag har fått några bilder känner jag mig jättenöjd och glad bara just för att få titta på den vackra fågeln på nära håll :-)


Domherre (Pyrrhula pyrrhula) är en stor och kraftig fink som förekommer i Europa och Asien, inklusive Kamtjatka och Japan. Den lever främst i barrskog från lågland till bergsskogar, gärna i granplanteringar, men också i gles blandskog med små barrträd och rik undervegetation, eller parker och trädgårdar. Födan består främst av frön och knoppar. Domherren kategoriseras inte som hotad.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]
Domherren förekommer i hela Sverige utom på högfjället. Den ses mest om vintern då den gärna kommer fram till bebyggelse och lockas fram till fågelmatare. Vanligtvis stannar den i Sverige under vintern, men vissa år flyttar många till Danmark och Mellaneuropa. Beståndet i Sverige uppskattas till 250 000–500 000 par.[4]

Läte[redigera | redigera wikitext]
Locklätet som sjungs av flygande och sittande fåglar är ett karakteristiskt visslande. Den visslande sången, som är svag och hörs från både honan och hanen, är uppblandad av knirkande och klagande toner. De är goda imitatörer,

Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Domherren försvarar inte sitt revir varför deras sång är mycket svag och bara ämnad för partnern. Domherrar förflyttar sig oftast i par och endast sällan i grupper.[2] Den uppträder skyggt under häckningstiden men är lättare att observera under den övriga delen av året. Framför allt på vintern då den kan ses äta knoppar eller besöka fågelbord i trädgårdar.[2] Domherren finns i barr- och blandskog, gärna på fuktig mark med rik undervegetation. Den kan även förekomma i stora parker och trädgårdar. På vintern förekommer den ofta nära bebyggelse.[6]
Häckning och föda[redigera | redigera wikitext]
Boet byggs av tunna grenar, rötter och mossa och placeras i skogsträd, oftast unga granar, och häckar. Det fodras invändigt med gräs, fjädrar och hår. Kullen består av fyra till sex ljusblå ägg med rödaktigt-violetta fläckar och svarta prickar. Honan ruvar två till tre gånger om året mellan april och augusti i ungefär tretton dagar. Hanar och honor bidrar lika mycket till utfodringen av ungarna, som är brunaktiga till färgen. Ungarna stannar i boet i ungefär sexton till sjutton dagar.[2] Domherren blir könsmogen vid ett års ålder och kan bli upp till 18 år gammal.[6]

Med sin tjocka näbb specialiserar den sig på föda från frön, knoppar, bär[2], bland annat rönnbär, späda blad och en del insekter, samt frusna frukter.


Hämtat från Wikipedia




lördag 11 februari 2017

42/365. Synlig, Fotoutmaningen





42/365. Synlig (315)



Synlig bakom grenarna......

En stor portion tålamod behövs för att hitta fåglarna inne i buskarna och när de sitter där på sina grenar flyter de in i färgerna och är svåra att se. 
Den här lilla pippin gick inte med mindre än att fota med grenarna som var ivägen men då fick det bli på det här temat som kunde passa kanske......

fredag 10 februari 2017

41/365. I ensamt majestät, Fotoutmaningen







41/365. I ensamt majestät (151)


Ett ögonblicks möte att vara tacksam för, sen är ögonblicket borta men via kameran går såna här underbara möten att föreviga.....att visa respekt för djuren och inte gå för nära och störa dem, hit men inte längre......

Visst är han stilig....... ?



Hjortdjuren kännetecknas av att hanarna bär horn. Renen är den enda art där även honorna bär horn, dock mindre än hanens. Den enda arten i familjen som helt saknar horn är vattenrådjuret. Hornen används av hannarna för att imponera på motståndare och under strider för rätten att para sig. Alla hornbärande djur kan också använda hornen för att försvara sig mot rovdjur. Hornen sitter på ett tappliknande benutskott, rosenstocken, på pannbenet och består av benvävnad. Hornens form är avhängiga av arten och djurets ålder. Det förekommer enkla stångar och komplexa former med förgreningar och skovlar.

Första året är hornet ogrenat. Andra året tillkommer vanligen en tagg som kallas för ögontagg. När hornet får fler grenar kallas den andra i ordningen, från rosenstocken räknat, för istagg och den tredje mellantagg. Antalet grenar ökar under djurets levnad men inte nödvändigtvis med en om året.[1]

När hornen växer får de alla näringsämnen via ett hårigt hudskikt, basthuden, på utsidan. När hornen har fått sin slutgiltiga storlek skrapas huden bort och djuret har inte längre någon känsel i hornen. Efter parningstiden fälls [förtydliga] hornen innan de blir nybildade en tid senare. Hos arter med fastlagda parningstider är även tidpunkten för hornens bortkastning[förtydliga] bestämd (hos rådjuret och hos ren av hankön på senhösten, hos ren av honkön och andra europeiska arter under senvintern eller våren). Hos arter i tropiska områden finns ingen särskild tidpunkt.
Tänder[redigera | redigera wikitext]

Alla hjortdjur saknar framtänder i överkäken. I underkäken finns tre framtänder i varje käkhalva. Den övre hörntanden är hos arter som saknar horn eller har små horn (vattenrådjur, muntjak) förstorade och synliga utanför munnen. Hos de andra arterna är denna hörntand förminskad eller obefintlig. De undre hörntänderna liknar framtänder. I varje käkhalva finns tre premolarer och tre molarer. På så sätt är tandformeln 0/3 0-1/3 3/3 3/3, sammanräknad alltså 32 till 34 tänder.
Kroppsbehåring[redigera | redigera wikitext]

I kyliga klimat skiftar hjortdjurens kroppsbehåring (fäll) efter årstiden. Vinterfällen är generellt mörkare än sommarfällen. Vinterfällens hårstrån är ihåliga och kraftigare än sommarfällens, men de är samtidigt skörare. Övergången från sommarfäll till vinterfäll sker i Norden gradvis under september/oktober. I maj/juni fälls vinterfällen. Detta sker vanligen fläckvis och hjortdjuren kan under denna period ge ett luggslitet intryck.
Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Familjen förekommer i Eurasien samt i Nord- och Sydamerika. I Afrika finns hjortdjur bara norr om Sahara. Dessutom är hjortdjur inplanterade i Australien, Nya Zeeland[2], Nya Guinea och några öar i Karibien. I Sverige förekommer arterna dovhjort, kronhjort, ren, rådjur och älg. Vitsvanshjorten som härstammar från Nordamerika blev 1934 införd i Finland och förekommer nu även i Sveriges nordöstra delar. I Danmark finns förvildade sikahjortar.

Hjortdjur lever i flera olika regioner och biotoper. De förekommer i öken, stäpper, träskmarker, skogar och i den arktiska tundran.


Hjortdjur i kulturen[redigera | redigera wikitext]

I mytologin och kulturen förekommer ofta hjortdjur. Många teckningar i grottor från äldre stenåldern (paleolitikum) visar både personer och djur med horn. I keltisk mytologi är Cernunnos en figur som tolkas som "hjortgud", en gestalt som förekommer även i andra religioner. I den grekiska antiken var alla hjortdjur som tillhörde jaktgudinnan Artemis helgade. När Agamemnon dödade en av Artemis hjortar blev det vindstilla och den grekiska flottan som skulle avsegla till Troja fick vänta i hamn tills det att Agamemnon offrat sin dotter Ifigenia till jaktgudinnan. Ett annat helgat hjortdjur var den kerynitiska hinden med gyllene horn som levde i Arkadien. Herakles tredje uppgift var att fånga djuret levande. Även i nordisk mytologi förekommer hjortdjur, till exempel betar fyra hjortdjur på knoppar och blad från världsträdet Yggdrasil.

I bibliska sammanhang förekommer hjortdjur i psaltaren 42:2 – "som hjorten trängtar efter färskt vatten, så trängtar min själ efter dig, min Gud". I olika berättelser om helgon existerar hjortar med krucifix bland hornen, till exempel i texter om Eustachius (en av de fjorton nödhjälparna) och om Sankt Hubertus.

Utanför Europa uppträder hjortar bland annat i Shinto, där de är gudomliga budbärare. Därför hölls hjortar vid Shintotemplen Kasuga-Taisha. I indianernas mytologi förekommer huvudsakligen vapiti som symbol för saktmod och tacksamhet.

torsdag 9 februari 2017

Efterrättsdags a la Italia





Efterrätter är livets krydda om man säger så.....iaf för en gottegris 😄
En lite annorlunda efterrätt som har italienskt ursprung.

Vi prövade det i helgen och här är ingredienserna.

1,5 dl vaniljglass, i kulor
Ringla över lite Zeta Dessertolivolja citron eller apelsin
Strö över lite havssalt

Gissa om det smakade gott...


Önskar er en fin fortsatt dag !











40/365. Djärvt, Fotoutmaningen







40/365. Djärvt (54)


Djärvt att gå fram och visa sig....
Nu var det bara jag som kom med hund och kamera ........   😊

onsdag 8 februari 2017

39/365. Spegling, Fotoutmaningen






39/365. Spegling (296)


Det ryms så mycket i en hunds vackra blick - kärlek, tillgivenhet, värme, trohet, klokhet, ingen ondska, inga hämndbegär, ingen elakhet, bara godhet 💓💓💓
Vi lär hundar mycket och vi borde lära av dem också......

Jag hade suttit och redigerat ett nytaget foto på den kära vovven och jag ville så gärna få med hennes snälla, godmodiga, vackra ögon i ett tema. Men hittade inget tema som passade tyckte jag. 
Så helt plötsligt så kommer jag på det när jag sitter och scrollar på alla teman. Temat spegling så klart, för jag ser mig själv i hennes ögon där jag står och fotar henne ! :-) 

Den här upplevelsen gillar jag med fotoutmaningen, att temabilden blir något helt annat än det man tänkt sig från början. 

Spegling hade jag först tänkt att fota av en vattenspegling i sjön t ex. 

måndag 6 februari 2017

37/365. Ställning, Fotoutmaningen






37/365. Ställning (308)


TV-antennen duger bra som ställning för en pippi-fågel som vill kolla läget så där från ovan och soligt var det också
😊






söndag 5 februari 2017

36/365. Dåligt gömställe, Fotoutmaningen







36/365. Dåligt gömstället (58)



Det var rätt lätt att se gömstället för den här sötingen, men visst naturen är fantastisk som gör att färgerna ändå kamouflerar djuren så pass bra. Färger i harmoni med varandra.

Ser ni öronen och det lilla huvudet bakom frontfiguren som gömmer sig där ? 💓


lördag 4 februari 2017

Bokrecension "Vänd dig inte om", Tove Alsterdal








Recension av boken "Vänd dig inte om" av Tove Alsterdal. Hennes fjärde roman.

Ett stort tack till Bokförlaget Lind & Co

Författare: Tove Alsterdal
Språk: Svenska
Utgiven: 2016-08
Formgivare: Niklas Lindblad
ISBN: 9789174616002
Förlag: Lind Co
Antal sidor: 411

Om författaren:
Tove Kerstin Alsterdal, född 28 december 1960 i Malmö, är en svensk journalist, dramatiker och författare av framför allt deckare, men även manuset till filmen "Så olika" och radions julkalender, "Snälla Py". Hon är dessutom Liza Marklunds redaktör.
Hon har rötter i Tornedalen och Värmland, men är uppvuxen i Stockholmsförorten Jakobsberg.

Böcker som hon gett ut är: "Låt mig ta din hand", "I tystnaden begravd", "Kvinnorna på stranden".

Handling:
En gång var Beckomberga ett av Europas största mentalsjukhus. Nu har spåren av det förflutna suddats ut och exklusiva bostäder byggs i den gamla parken. Svante Levander är en av dem som flyttar in i idyllen, tillsammans med sin nya kärlek.
På väg hem från affären blir han knivhuggen till döds. Eva, hans före detta hustru, har följt efter honom den kvällen och grips, misstänkt för mord.
Bara en person kan vittna om vad som hände, en utländsk kvinna som satt utanför butiken och tiggde, men hon är spårlöst försvunnen.
När några småpojkar finner rester av mänskliga kroppar i närheten av mordplatsen exploderar rädslan.Det förflutna visar sig vara närmare än någon kunde tro.

Mitt betyg:
3+/5

Så här tyckte jag om boken:
Med iver började jag läsa boken eftersom Tove Alsterdals tidigare böcker inte gjort mig besviken. 
Boken speglar en del av nutidens samhälle och är inte enbart en fantasifull deckare utan det finns en mörk verklighet också i den.
Jag tycker det är bra att hon tar med om dagens samhälle där tiggeriet är ett faktum och att man får följa med på resan som huvudpersonen gör till Ruänien så att man får en liten inblick och bakgrund i dess problematik. Det blandas in en liten del av både politik, historia och samälle i boken som hon väver samman på ett bra sätt.
Boken är skrämmande aktuell därför att flyktingströmmarna är ett faktum och att tiggarna lever under svåra förhållanden.
Genom att jag bott i Stockholm och känner väl till området Beckomberga, som på den tiden tog hand om mentalpatienter och området klingade för utomstående något negativt, tycker jag mig kunna se och uppleva omvandlingen i dess samhälle där, genom författarens beskrivning.
Boken är stark och Tove Alsterdal skildrar människors rädsla för det främmande på ett väldigt tydligt sätt.
Den här boken är en bladvändare.



.







35/365. Titta in i kameran !, Fotoutmaningen




35/365. Titta in i kameran ! (321)















fredag 3 februari 2017

34/365. Vårkänsla, Fotoutmaningen







34/365. Vårkänsla (355)



Videkvistar och Ranunkel är för mig vårkänsla och längtan efter våren.
Hoppas på en tiiiidig vår ! 😊



torsdag 2 februari 2017

Kaffe - Världens dryck


Rundresa bland folk som dricker kaffe.


I min värld är det svårt att tänka sig en dag utan kaffe. Fast visst jag gillar te också och dricker det en hel del.
Men kaffet är prio ett.

Som idag t ex, vaknar upp på morgonen och det första jag gör för att "vakna" är att dricka en kopp kaffe. Då kommer jag igång. 😁

En förmiddag med kaffe efter en motionsrunda smakar alltid lika gott.

Varför inte kaffe på maten också, smakar också väldigt bra.

Eftermiddagen kommer och det handlar ibland om umgänge med vänner och bekanta. Jo visst, är det kaffe som kommer fram på bordet då. Vi säger ofta, ska vi ta en fika när vi träffar någon som vi vill umgås med och det är ju en enkel och trevlig umgängesform utan några förberedelser för mat eller bak. Det går bra med en slät kopp......

Många säger att på kvällen går det inte att dricka kaffe för då kan de inte sova. Jag tillhör dock skaran som gärna tar en skvätt kaffe även då. Sedan somnar jag nöjd och belåten med dagen 😊

Efter kranvatten är kaffe världens mest populära dryck. Det varierar dock från land till land hur och när det dricks.

I Italien och Spanien är espresso den heliga drycken. I Nederländerna dominerar kaffe med mycket mjölk i.

Italien
Italienaren börjar gärna dagen med att i hemmet dricka en stor kopp kaffe tillredd i mokabryggaren eller beställa en klassisk cappuccino i en bar och äta en cornetto (söt  - croissant) till.
Under dagen blir det ett antal koppar espresso i någon form - macchiato, lungo, ristretto, machiatone, m fl - vid en bardisk.
Alla vill skräddarsy sin egen kopp av drycken.
Italienaren gillar krämigt kaffe och ofta har blandningarna mer än ett ursprung.

Total konsum: 342 miljoner kg
Konsumtion per capita: 5,6 kg

Brasilien
Här dricker man mycket bryggkaffe tillredd enligt Melittametoden eller, vilket är vanligt på landsbygden, med ett tygfilter ibland med lite mjölk. Socker eller andra sötningsmedel används ofta. Kaffet serveras för det mesta i termos. De flesta dricker kaffe till frukost, efter lunch och under paus på arbetet.

Total konsumtion: 1 218 miljoner kg
Konsumtion per capita: 5,9 kg

Sverige
Här i landet dominerar bryggkaffet som står för mer än hälften av konsumtionen. Efter det dricks det caffé latte. Ute på restauranger, kaféer och arbetsplatser är utbudet vanligtvis mer varierat men i hemmen dominerar bryggkaffet.
De flesta svenskar börjar dagen med en kopp kaffe för att därefter koppla av med kaffe på raster, vid möten ute på stan och som avslut på måltider.
Svenskar dricker kaffe utan socker helst, vilket gör att rosterierna saluför kaffesorter som får en behaglig smak utan socker.
Svart kaffe är vanligast, efter det caffée latte och andra kaffedrycker med mjölk.

Total konsumtion: 96 miljoner kg
Konsumtion per capita: 10,1 kg


Fortsättning följer i nästa blogginlägg.........

Nu väntar gäster och en "fika" .....😊

Ha det gott ni som tittar in här !









33/365. Den rör ju på sig....., Fotoutmaningen






33/365. Den rör ju på sig......(46)



onsdag 1 februari 2017

32/365. En näbbfull, Fotoutmaningen






32/365. En näbbfull (65)


Här har lilla Domherren stoppat in en "näbbfull" med mat i sin lilla mun.
Tycks vara ett rikligt matbord där han oftast sitter och äter vid när vi går förbi varje dag.


tisdag 31 januari 2017

31. Herre på täppan, Fotoutmaningen







31. Herre på täppan, (131)


En liten tuffing fast den är så liten men som gärna vill vara "herre på täppan" bland andra småfåglar.





måndag 30 januari 2017

30/365. Bak, Fotoutmaningen






30/365. Bak (15)


Iaf "bak" på en av hjortarna ...... 😊 fina är dom både bak och fram ....

lördag 28 januari 2017

29. Balansakt, Fotoutmaningen






29. Balansakt (19)



Är det inte en balansakt att klamra sig fast på en gren......... :-)










fredag 27 januari 2017

BOKTIPS







Kan köpas hos Adlibris m fl


Mord i svunnet Stockholm

Lykttändaren är en kriminalhistoria som skildrar stämningsmättat ett svunnet Stockholm, med ännu intakta Klarakvarter och där ett alldeles nybyggt stadshus står färdigt att invigas. En berättelse om gåtor, öden och undflyende sanningar.

"Lykttändaren" utspelas sommaren 1923, fem år före Pontus Ljunghills succédebut "En osynlig". En ung kvinna, Julia Ekengren, hittas mördad i underkläder i sin lägenhet på Tegnérgatan 20 i Stockholm, efter att inte ha synts till sedan midsommarafton. Polisen kopplas in och nu inleds en utredning, där kriminalkonstapel John Stierna och hans kollega kommissarie Verner Lydman tvingas lägga pussel i förhoppning om att bilden av offret och hennes gärningsman ska framträda bit för bit. Men en rad oklarheter gäckar och gör det inträffade svårt att tyda. Vem var den ensamma kvinnan och står svaret på hennes död att finna i hemligheter från det förflutna?

"En osynlig" utkom 2011 och blev en stor framgång, såväl hos läsarna som hos kritikerna. I "Lykttändaren" återser vi den blivande kommissarie Stierna, fast fem år tidigare i sin yrkeskarriär.

"Välskriven, spännande, underhållande." /Leif GW Persson

"Pontus Ljunghill har en helt egen, eftertänksam ton, där den flödande rika skildringen av Stockholm på 1920-talet bär med sig ekon av Stieg Trenter, Maj Sjöwall och Per Wahlöö och faktiskt även Per Anders Fogelström. Det är lysande." / Lotta Olsson, Dagens Nyheter

Författare: Pontus Ljunghill
Språk: Svenska
Utgiven: 2016-10
ISBN: 9789146230083
Förlag: Wahlström Widstrand
Antal sidor: 414












28. Arbetsmiljö, Fotoutmaningen






28/365. Arbetsmiljö (7)


Ekorrens naturliga arbetsmiljö för att få mat ......

onsdag 25 januari 2017

26. Attityd, Fotoutmaningen







26. Attityd (9)



En skata tycker jag har en kaxig attityd till omvärlden

Den brydde sig inte nämnvärt mycket om mig och hunden när jag stod och fotade. 

25. Vill inte vara med på bild, Fotoutmaningen








25. Vill inte vara med på bild (344)

😁












tisdag 24 januari 2017

24. Bra att veta, Fotoutmaningen







24. Bra att veta (34)


i alla fall bra att veta om man är fågelintresserad vad arten heter. 
Vår älskade Domherre som jag inte brukar se så där jätteofta. Men trevligt när det sker.
Förr sas det att om man såg en domherre i trädgården så skulle det bli kallt ute. 
Det tog 15 exponeringar för att få en bild på honom som gick att visa. 
Gömde sig väl inne i en tät buske. Hade helst inte velat haft med grenen framför men det gick inte på annat sätt än att kompromissa eftersom jag så gärna ville ha en bild.


















söndag 22 januari 2017

BOKTIPS, "De glömda blockadbrytarna"







Kan bl a köpas hos ADLIBRIS

Krigsdramatik på svenska västkusten 1939–1945

Av Anders Johansson (Fischer & Co)

”Släck alla fyrar på västkusten!” beordrar den svenske marinchefen den 8 april 1940. 
Tyska krigs- och transportfartyg är på väg norrut för att ockupera Norge i gryningen nästa dag. Inom två dygn är samtliga fyrar släckta från Svinesund till Ölands norra udde. 
Detta blir början på fem mörka krigsår i Skandinavien. 
Utmed västkusten tänds dock fyrarna igen efter tio dagar, då på Nazi-Tysklands begäran – för att vägleda transporter till och från Norge.
Göteborg och västkustens farvatten är i fokus för människor och händelser i De glömda blockadbrytarna. 
Under ockupationen av Norge och Danmark blir Skagerack ett tyskt innanhav. Tusentals minor spärrar Östersjöns förbindelser med världshaven. Blockaden stoppar Sveriges handel med väst och hotar allvarligt livsmedelsförsörjningen.

De glömda blockadbrytarna är historien om ett antal människor som förenas av en gemensam drivkraft att trotsa den tyska Skagerackblockaden. Mestadels unga män – de flesta norrmän men även några svenskar och britter – strandade i Sverige. De var villiga att färdas över farofyllda hav för att ställa upp i allierade styrkor i England. Några av dessa fängslande människoöden, fyllda av dramatik och även tragedier, skildras i denna bok.

Arkivfynd, forskning och intervjuer, med några få som ännu finns i livet, har gjort det möjligt att berätta ett spännande och viktigt, men mestadels bortglömt kapitel från andra världskriget. Ett stycke svensk-norsk-brittisk historia som för många hittills varit okänd.

ANDERS JOHANSSON (f. 1942) har varit journalist på Dagens Nyheter i 35 år, främst som utrikesreporter, bland annat som tidningens första korrespondent i Afrika. På Fischer & Co har han tidigare utkommit med Den glömda armén (2005, 2008) och De glömda agenterna (2010, 2014).

Text hämtad från bokförlaget Lind & Co


Författare: Anders Johansson
Språk:Svenska
Utgiven:2016-06
Formgivare: Niklas Lindblad
ISBN:9789188243058
Antal sidor:479